| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
-SKAPA, -else (numera föga br., Lind (1749), BL 21: 247 (1855)), -ning (numera bl. tillf., Lind (1749), SAOL (1973)); -are (numera bl. tillf., Möller (1807)). [fsv. tilskapa] jfr skapa till.
1) (numera bl. tillf.) till II 5: skapa (ngt) åt (ngn, i sht sig); omöjligt att skilja från 2 i anv. med indir. obj. Ulfliotr (åtog sig) 987, at fara öfver til Norrige, och at af dess stadgar tilskapa dem en riktig lagbok. Troil Isl. 54 (1777). Det högsta tänkbara måste vara tänkbart .. annars kan man visserligen efter det abstrakta .. fullkomlighetsskemat tillskapa sig ett ideal, med ett skenbart större mått af fullkomlighet, än som tillkommer Gud sjelf. Wikner Tidsex. 143 (1888).
2) till II 8 b (β): (fullbordat) skapa l. frambringa l. förfärdiga (ngt); dana, ge form åt, (ut)forma (i sht förr äv. (med anslutning till till II 8 b α) med avs. på ngt redan förefintligt (äv. med av prep. till inledd adverbiell bestämning vars rektion anger det som uppstår)); särsk. i fråga om dels uppkomst av kvalitativt nytt tillstånd hos ngt l. ngn, dels (möjl. delvis med anslutning till till II 11 a α α’) (numerärt) nytillskott av ngt; i pass. äv. närmande sig dep.: uppstå; jfr 1 o. -bilda, -forma 2, -mönstra, v.1, -skipa 1. Dalin Arg. 2: 19 (1734, 1754). Et ställe, där Fartyg större och mindre bygdes, och åror tilskapades. Osbeck Resa 259 (1751, 1757). (Han är av den meningen att människan) efter hand tilskapas til et mer och mer förnuftigt kreatur. SvMerc. 10: 213 (1761). Snö .. tilskapas därigenom, at watten-dunsterne i Molnet frysa. Regnér Begr. 198 (1780). Då idoghet och säkerhet tilskapat en allmän välmåga. LBÄ 1: 54 (1797). Småningom började man mer och mer tillskapa dessa af naturen sjelf danade stenar för att gifva dem tycke af menniskogestalter. Palmblad Fornk. 1: CXXIX (1843). Orättvisa herrar tillskapa näsvisa tjenare. Wengelin GMinn. 41 (1893). För att skapa balans .. måste vi .. tillskapa flera vårdplatser. GbgP 21 ⁄ 7 1987, s. 2. särsk.
a) med avs. på befattning l. ämbete o. dyl. l. organiserad verksamhet o. d.: inrätta; förr äv. med avs. på befattningshavare: utse. (Vi) tilskape nya betjente, med samma lätthet .. som en Turkisk Keisare låter strypa sina Embetsmän, och nya i deras stad tilordnar. Tessin Bref 2: 143 (1754). (A. F. Cronstedt) blef 1747 Geschworner i Öster- och Vester-Bergslagen, en syssla, som då först tillskapades. BL 3: 314 (1837). Funnos ej passande embeten lediga för personer, som skulle befordras, så tillskapades sådane. Malmström Hist. 2: 296 (1863). Tillskapande av något nytt fristående organ för arbetet med registreringen synes .. icke böra ifrågakomma. Rig 1953, s. 7.
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; i sht förr äv. övergående i bet.: konstlad, tillgjord (jfr 3), äv.: påhittad. Lind (1738). Den äkta hedern och den tillskapade skiljas .. åt, såsom guld alstradt i naturens sköte, och guld härmadt med Kemisk konst. Leopold 3: 445 (1795, 1816). (Han) bestraffade .. somligas små förseelser .. andre pådiktade han tillskapade och falska brott. Emanuelsson Polyb. 2: 210 (1834). Med tillskapadt mild röst. Rosenius UngGubb. 75 (1909). En särskild för ändamålet tillskapad bräda. Kulturen 1940, s. 71. jfr själv-tillskapad.
c) (†) ss. vbalsbst. -else l. -ning i konkret(are) anv.: skapelse, alster. Ett mästerstycke af menskliga tillskapningar. AdP 1789, s. 958. Barbariska tillskapelser af uttryck och ordställningar. Leopold 6: 334 (1810, 1833).
3) (†) till II 8 c, refl.: göra sig till; förställa sig; äv. speciellare: gestikulera; jfr 2 b. (Man borde) dröja tills .. (angreppet) syntes än vidare uppenbart och då tillskapa sig i en Ständernes man och till Bjuda sin tjänst åt General Björnberg (hvilken tycktes lätteligen kunna bedragas). CAEhrensvärd Brev 1: 6 (1779). Bryngel tilskapar sig som en löjlig Fruntimmers-pilt. Envallsson Slått. 41 (1787). (Sv.) Tillskapa .. sig .. (eng.) to gesticulate, to make gestures. ÖoL (1852). —
(II 11 a α α’) -SKARVA, -ning. ss. skarv l. gm skarvning tillfoga (ngt); gm skarvning utöka (ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. (numera bl. tillf.): gm (lögnaktigt) uppdiktande tillfoga (ngt) (äv. (med anslutning till till II 8 b β) närmande sig bet.: ljuga ihop); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr skarva till. Till 2 st. röda dammask dörre Gardiners förlängande .. hafwer iag .. tillskarfwat 9 ⁄ 32 al nytt rödt dammask. HusgKamRSthm 1701, s. 191. Palmstedt Res. 2 (1778; konkretare). Ett halmlass berättade verkligen .. (professorn) sig hafva hoppat öfver, men de öfriga trenne .. utgjorde en tillskarfning af kadetterna. Braun Namnl. 204 (1849). Du vill väl icke, att jag skall tillskarfva en orimlig lögnkrönika? Rydberg Ath. 379 (1859). Gudstjänst hölls i sockenstugan, tillskarfvad med ett simpelt träskjul. Hagström Herdam. 3: 658 (1899). —
(II 5) -SKATTA. [fsv. tilskatta] (†) efter värdering tillerkänna l. tilldela (ngn ngt); jfr skatta till. Røtker drensing bliffue widh huset som hono(m) ær tilskattat och laghfare th(et) påå H(er)men jsraels wegna. OPetri Tb. 295 (1529). PrivBergsbr. 1649, s. B 3 b.
Spalt T 1347 band 34, 2004