Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLFÖRLÅTLIG, äv. TILLFÖRLÅTELIG, adj.; adv. = (RA I. 1: 521 (1547)), -A (Schultze Ordb. 2670 (c. 1755)), -EN (Berch Hush. 47 (1747), Meurman (1847)), -T (Dähnert 296 (1746)).
Ordformer
(-elig 15431833. -lig 15631847)
Etymologi
[jfr d. tilforladelig; till TILL-FÖRLÅTA]
(†) tillförlitlig; pålitlig; särsk. inledande hövlighetsfras i (överskrift i) brev, i sådana uttr. som tillförlåtlige gode vän; jfr TILLFÖRLÅTEN, TILLFÖRLÅTIG. Att wåre Skep, som wij haffwe liggiendis j Calmarna sund, motte yttermere och med tilförlateligere höffwidzmän försörgde bliffua, än the nu äre. G1R 15: 471 (1543). Välborne Grefve Magnus, tilförlathelige godhe venn. AOxenstierna 2: 28 (1611). Naturen werkar de genaste wägar uti alt, hwarom wi hafwa tilförlåtelig kundskap. Triewald Förel. 1: 182 (1728, 1735). Af detta beslut hafve wi intet tilförlåteligt Original. Dalin Hist. 2: 286 (1750). Att af Tackjärnets färg willja dömma till den art Stångjärn, som däraf kan utbringas, är mindre tillförlåteligt, emedan (osv.). Rinman JärnH 8 (1782). Meurman (1847). jfr O-TILLFÖRLÅTLIG.
Avledn. (†): TILLFÖRLÅTLIGHET, r. l. f. tillförlitlighet. Kling Spect. Pp 4 a (1735). Utländske läkemedels tilförlåtelighet. Berch Hush. 86 (1747). Kongl. Medicinalordningarne af åhr 1688 pålägga Collegio Regio Medico .. Att med tilförlåtelighet försäkra Rikets inbyggare om färdige Doctorer. Hjelt Medicinalv. 148 (i handl. fr. 1756). Uppenbarelsen är antingen öfverallt sann, eller har hon mera ingen tillförlåtlighet. Leopold 3: 174 (1798, 1816). Med all tillförlåtlighet. Meurman (1847).

 

Spalt T 1247 band 34, 2004

Webbansvarig