Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLFYLLESTGÖRA tilfyl3est~jö2ra, v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord (se för övr. GÖRA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); -ARE (†, Borg Luther 2: 430 (1753)) (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[ssg av uttr. till fyllest (se FYLLEST I 4 b α) o. GÖRA, v.1]
göra till fyllest (se FYLLEST I 4 b α).
1) (utom i slutet numera föga br.) i fråga om att uppfylla l. tillgodose (rättmätiga) krav l. (rimliga) önskemål l. (lagliga) rättigheter o. dyl. l. fullgöra (bud) o. d.; tillfredsställa (ngt) (se TILLFREDS-STÄLLA 2); jfr FYLLEST-GÖRA 3. Lind (1749). Denna Herr V. Pastor och Collegae Dahlstedts begjäran har jag så mycket häldre welat, och bordt, tilfyllestgöra, som han är en af mina älskade Embets-Bröder. VDAkt. 1784, nr 57 (1783). Är det din hämd .. som du vill tillfyllestgöra .. så blir du grufligt hämnad. Lindegren 2: 57 (1806). Att folkets urgamla rätt till delaktighet .. (i rikets offentliga angelägenheter) nu ansågs tillfyllestgjord. Nordström Samh. 1: 77 (1839). Ett blott formelt bud .. kan man tillfyllestgöra med en blott formell öfverensstämmelse, utan att själfva viljans inre beskaffenhet därvid behöfver att komma i fråga. Nyblæus Forskn. 2: 318 (1881). jfr: SAOL (1973). — särsk. (fullt br., med ålderdomlig prägel) i p. pr. i adjektivisk anv.: som uppfyller l. motsvarar (vissa) krav l. förväntningar; (i visst avseende) tillräcklig l. tillfredsställande (se TILLFREDS-STÄLLA 2 slutet); äv. (numera bl. tillf.) med indir. obj.; jfr FYLLEST-GÖRA 1. När allt hwad anständigt kan sägas är innefattat i projectet, så underställer jag om ej det är tillfyllestgörande. AdP 1789, s. 573. Svigtande genom bristande insigter, då den goda viljan ej var tillfyllestgörande. Palmstierna PalmstiernaLefn. 77 (1880). Din motivering är fullständig och tillfyllestgörande. Strindberg Brev 4: 81 (1884). En kvinna, som är fången i sociala fördomar, kan inte vara dig tillfyllestgörande. Åkerhielm Hvidehus 175 (1899). Statens föreslagna bidrag kunde icke innebära en tillfyllestgörande garanti för inrättningens framtida bestånd. NordFörsäkrT 1960, s. 255.
2) [eg. specialfall av 1] (numera mindre br.) i fråga om att gottgöra l. sona ngn l. ngt; särsk. dels: sona förbrytelse l. skuld gentemot (ngn) (äv. abs.), dels (i religiöst spr.) i fråga om människans försoning med Gud gm egna gärningar l. Kristi offerdöd (särsk. dels ss. vbalsbst. -ande, dels i p. pr., dels i uttr. tillfyllestgöra för ngn l. ngns synd o. d., om Kristus: (gm sin offerdöd) gottgöra människans synder); jfr FYLLEST-GÖRA 2, TILLFREDS-STÄLLA 1 b. De Påfwiske .. som wilja undwika synden tillika med döden och helwetet genom egna gjerningar och tilfyllestgjörande. Borg Luther 1: 30 (1753). Läran om Jesu försoning och tilfyllestgörande förtjenst. Oldendorp 2: 350 (1788). KrigVAH 1829, s. 25 (abs.). Christi Öfwerstepresterliga embete .. är det Christi werk, hwarigenom han tillfyllestgjort för menniskornas synder. Norbeck Theol. 61 (1840). (Synoddeltagarna) förordna, huru kyrkan skulle tillfyllestgöras för öfverträdelserna mot sina bud. Strinnholm Hist. 3: 150 (1848). Den katolska boten bygger på hjärtats förkrosselse, munnens bekännelse och tillfyllestgörande goda gärningar. Lindblom LilleJonathan 19 (1948).
Avledn.: TILLFYLLESTGÖRELSE.
1) (numera föga br.) till 1: uppfyllande l. tillgodoseende (av krav l. önskemål o. d.); äv. om tillfredsställelse (se d. o. 2). Dähnert 209 (1746). (Att vetenskapsmännen) icke gå miste om den lofliga tilfyllestgörelse, at hoppas sig af Efterkommande med tacksamhet ihågkomne. Retzius ÅmVetA 1810, s. 5. (Vedergällningen) kan ock kallas den objektiva tillfyllestgörelsen af rättvisans fordringar. Nyblæus Straffr. 94 (1879). jfr: SAOL (1986).
2) (†, utom i slutet) till 2: gottgörelse (för lagöverträdelse l. lidande o. d.); upprättelse. Som ståndet fant .. (påpekandet) leda til de .. öfwerträdde lagars tilfyllestgiörelse .. så (osv.). BondP 12: 213 (1771). (Sv.) Tilfyllestgjörelse .. (t.) die Genugthuung .. (fr.) satisfaction. Dähnert (1784). särsk. (i religiöst spr.) i fråga om gottgörelse för människans synder mot Gud; särsk. dels om människans gottgörelse l. botgöring gm goda gärningar l. böner o. d. för att uppnå försoning med Gud, dels om Kristi gottgörelse för människans synder gm sin offerdöd (särsk. [efter kyrkolat. satisfactio vicaria] i uttr. ställföreträdande tillfyllestgörelse); jfr SATISFAKTION 2. Schroderus Os. 1: 668 (1635). Altså tilräknas .. (människan) Jesu Christi fullkomliga Rättfärdighet och tilfyllestgörelse. Rönigk Fresenius 64 (1753). På Tridentinska mötet .. bestämdes läran om boten så, att hon innefattar .. hjertats förkrosselse .. munnens bekännelse .. tillfyllesgörelse genom goda verk. NF 2: 962 (1878). Gud är icke blott mottagare av den ställföreträdande tillfyllestgörelsen utan tänkes även som den aktivt verkande i försoningsverket. SvTeolKv. 1937, s. 390.

 

Spalt T 1229 band 34, 2004

Webbansvarig