Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLBÖRDLIG l. TILLBÖRDELIG, adj.; adv. -EN.
Ordformer
(-bordelig 1536. -bördelig 1555–1564 (: otilbördeligen). -bördlig 1545–1631 (: otillbördligen))
Etymologi
[fsv. tilbyrdheliker; sannol. ombildning av TILLBÖRLIG]
(†) tillbörlig (se d. o. 3). Ps. 1536, s. 95. Th(e)r Peter v. Åken någet med them erffve scall, wår(e) tilbördeligit att Göstaff .. och hans bröder gåffve ho(nu)m the jordegodz, som the erfft haffve efft(er) theris mod(er). Teitt Klag. 268 (1555). Vm .. Isac Nilsson sigh .. troligen och tilbördligen hade förhollit. HH XIII. 1: 118 (1564). — jfr O-TILLBÖRD(E)LIG.

 

Spalt T 1209 band 34, 2004

Webbansvarig