Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-BYGGA, -ning (numera bl. tillf., PH 2: 1366 (1738), Verd. 1888, s. 269). [fsv. tilbyggia]
1) (†) till II 7: gm byggande tillsluta l. stänga (ngt). Cellarius 193 (1699). Ekblad 382 (1764).
2) till II 11 a α α’ : bygga till (ngt befintligt, särsk. byggnad); bygga (ngt) ss. tillägg, utgörande dels utökning av befintligt bestånd (särsk. av byggnader l. skepp o. d.), dels (o. numera bl.) utvidgning av befintlig byggnad o. d. Ett tillbyggt hus. Ett hus med tillbyggt garage. Jtem at fogten taghe tomp[t]öre vtåff alla daghakarla bodar så wel aff them som sedhan tilbygda ära, som them j fiord bescriffne woro. G1R 7: 391 (1531). Sedan år 1766 äro många nya Fartyg tilbyggde. Lagerbring Hist. 1: 175 (1796). En liten afsides kammare, tillbyggd till det egentliga huset. Almqvist Grimst. 27 (1839). (Man) om- och tillbygger de gamla basilikorna efter de gifna mönstren. Hahr ArkitH 231 (1902).
(II 11 a) -BYGGE. [jfr -bygga] särsk. konkret: tillbyggnad. Fatab. 1932, s. 98 (1731). Ett tillbygge till den äldre kyrkan vid den norra långhusmurens västligaste del. Fornv. 1944, s. 312.
(II 11 a α) -BYGGNAD. [möjl. delvis avledn. av -bygga] om handlingen l. verksamheten att bygga till ngt; äv. dels konkretare, om enskild omgång av sådan handling, dels konkret, om resultatet av sådan handling osv., särsk. om senare tillkommen del på äldre, ursprunglig byggnad l. konstruktion; äv. bildl., om utvidgning l. utökning av ngt. PH 3: 2305 (1746). Den mosaiska lagen med alla de vidlyftiga tillbyggnader, som denne fått under århundradenas lopp. Rydberg KultFörel. 4: 337 (1887). Å Karlsborg verkställes tillbyggnad af officerspaviljongen med en matsal och 4 rum. KrigVAH 1888, s. 21. Vid södra gafveln finnes en tillbyggnad brädfodrad under tak af tegel. PT 1910, nr 191 A, s. 1. De skiftande öden en kyrka genomgått, bestående i ombyggnader och tillbyggnader af olika slag. Cornell NorrlKyrklK 21 (1918). En tillbyggnad på den nuvarande parabolantennen. SvD 9 ⁄ 12 1997, s. 33.
(II 5) -BYTA. [fsv. tilbyta] byta till (ngn, i sht (o. numera nästan bl.) sig, ngt); i sht förr äv. utan indir. obj.; jfr -tuska, v.1, -växla. Guld och Demant kan icke liknas .. (vid visdomen), ey heller kan hon tilbytas för gyllene klenodier. Job 28: 17 (Bib. 1541). Alle Cronan tillbytte Gods. LReg. 406 (1662). Det säijes at ändamålet .. är at få tilbyta sig spannemåhl för träwahror. 2BorgP 7: 120 (1741). Öland tillbyttes kronan från drottning Christina mot vissa orter i Bremen. Carlson Hist. 3: 362 (1874).
(II 5) -BYTE. (numera bl. tillf.) förvärvande gm byte; äv. konkretare. Närboende grannar (lämnar) Potatoes och Säd mot tillbyte af Bränwin. VexiöBl. 1828, nr 41, s. 4. Flera av torpen fingo .. genom tillbyten .. eller nyodling sin areal väsentligt utökad. Ymer 1938, s. 309.
Ssg (†): tillbytes-man. (mans)person som tillbytt sig ngt. RARP 10: 243 (1668).

 

Spalt T 1206 band 34, 2004

Webbansvarig