| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIGGARE tig3are2, m. ⁄ ⁄ (ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
person som (för sin l. familjens försörjning (kringvandrande)) tigger; äv. dels allmännare: fattig person, dels klart nedsättande; särsk. i sådana uttr. som fattig tiggare, övergående i bet.: stackare (se STACKARE, sbst.2 2); äv. bildl.; ss. efterled i ssgr stundom äv. om en person som ihärdigt l. inställsamt o. d. ber l. bönfaller (om ngt); jfr BETTLARE, STAV-KARL, STÅTARE, sbst.2 1. Joh. 9: 8 (NT 1526). O mildeste Jesu .. war migh nådigh, och förlän migh tin fattige Tiggiare .. en lijten Smola aff tin hierteliga Kärleeks Rörelse. Preutz Kempis 541 (1675). Toren och Marienbourch samt Elbingen äro tiggare. KKD 12: 256 (1704). Han kommer til oss som en usling, en tiggare. Björn Vestind. 61 (1791). En tiggare ber om allmosor, men bättre folk söker understöd. Blanche Föd. 8 (1846). En mängd .. tiggare förföljde oss, skrikande och pockande på penningar. Lagergren Minn. 5: 25 (1926). Den typiske tiggaren i Stockholm är en man i trettioårsåldern och missbrukare. DN 20 ⁄ 3 2000, s. A1. — jfr FLOTT-, GAT-, LANDS-, MARKNADS-, MAT-, SLAG-, SNÅL-, SOCKEN-, STOR-TIGGARE m. fl. — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Tiggiaren får intet wara blyger. Grubb 802 (1665). Olÿckan will altijd hängia wijd den fattige, som lusen wijd Tiggiaren. Celsius Ordspr. 1: 99 (1708). När tiggarn kommer til häst, rider han til fanners. Rhodin Ordspr. 100 (1807). En tiggare fruktar varken tjuv eller rövare. Holm Ordspr. 330 (1964).
-BAND. (numera föga br.) tiggarpack. Hårda, tryckande hungersår / öfver det arma landet. / Egendomsherrens fru hon får / sörja för tiggarbandet. Tavaststjerna NVers 138 (1885). WoH (1904). —
-BARN. tiggares barn; äv.: barn som tigger; jfr tigge-barn. RARP 2: 159 (1635). Then största delen, warder lijtet eller intet underwist, såsom går med the fattige tiggiare Barn, fattige Torpare- Och Bonde Barn, såsom nu mäst alle fattige äro. Ekman Siönödzl. 369 (1680). Kostnaden för ett tiggarbarns uppammande kan .. icke heller sättas lägre än till 15 Rd. Gefion 1832, s. 81. —
-BREV.
1) (förr) rekommendationsbrev l. handling som gav innehavaren laglig rätt att tigga (inom visst område) för sitt l. familjens uppehälle; jfr -bricka, -lapp, sbst.2, -pass, -sedel, -skrift o. tigge-brev 1. AJGothus ThesEp. 1: 1 (1619). Laga tiggarbref, ordentligen utlöst med prostens signete och bomärke. Högberg Vred. 2: 254 (1906).
2) brev vari ngn tigger om ngt; äv.: brev vari ngn ber l. bönfaller om ngt; jfr tigge-brev 2. Scherping Cober 2: 245 (1737). Alla dessa gamla teaterbiljetter, elräkningar och tiggarbrev från olika organisationer kan saklöst kastas. Espmark Glömsk. 95 (1987). —
-BRICKA. (förr) jfr -brev 1 o. bricka, sbst.3 1 b. Johansson Noraskog 1: 218 (1875). Tiggarbricka .. bars av den som fått myndigheters tillstånd att bedriva tiggeri såsom bevis på denna rättighet. NE (1995). —
-BRODER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tiggarmunk (se d. o. 1); jfr tigge-broder. (Svartbröder o. gråbröder) kallades .. tiggarbröder .. emedan de icke fingo äga fastigheter, som gåfwo dem det erforderliga uppehället, utan skulle winna detta genom de fromes almosor. Reuterdahl SKH II. 1: 126 (1843). —
-BRÖD. (förr) bröd (se d. o. 4) varifrån tiggare fick sin utkomst l. uppehälle; äv. konkret: tiggares bröd; jfr tigge-beta. Hälst då månge .. upföda deras barn i lättja, och gifwa dem en sådan smak på tiggarebröd, at de sedan icke sköta om at äta deras eget bröd i sin anletes swett. Rydén Pontoppidan 568 (1766). (Det) var .. godt om vandrande tiggare, och de fingo .. mera bröd, än de sjelfve kunde äta, men det var lätt att sälja, ty vi höllo före, att kreaturen trifdes bra, om de nu och då fingo tiggarebröd. Wigström Folkd. 2: 129 (1881). —
-BYK. (numera föga br.) nedsättande, om byk (se d. o. 3) l. patrask bestående av tiggare; jfr -pack. Skaffa bort den smutsiga ungen, och säj det tiggarbyket, hans föräldrar, at de inte ska understå sig, at skicka honom i hederligt folks hus. Altén Kusin 4 (1796). Sandberg GHusH 92 (1897). —
-BÄNK. (förr) om väggfast bänk i boningshus avsedd för tiggare. För att slippa att låna tiggare hus öfver natten, plägade en bonde hvarje kväll kläda sig i trasor och sätta sig på tiggarbänken i sin egen stuga. Wigström Folkd. 1: 236 (1880). —
-EREMIT. (†) tiggarmunk (se d. o. 1); jfr eremit 2. Mållösa klagan! Jag skall dig förstå / Och bli uti ditt stumma spel så hemma / Som tiggar-eremiten i sin bönbok. Hagberg Shaksp. 8: 58 (1849). —
-FOGDE. [jfr t. bettelvogt] (förr) fogde (se d. o. 4) över tiggare, fattigfogde; jfr -gubbe, -konung. Hwar och en wet wäl en .. Tiggarfogdes sysla, som drifwer odugligt Folck utur Staden. Bäckström FrSpr. 237 (1729). Tiggarfogdens dubbelställning såsom tiggande dels åt sig själv, dels åt stadens fattigkassa medförde .. frestelser, vilka stundom blevo honom övermäktiga. Levander FattFolk 151 (1934). —
-FÄRD. färd som företas med avsikten att tigga; förr äv.: färd under vilken ungdomar l. studenter o. d. ber om gåvor l. pengar (till fester o. d.). Wennerberg 4: 273 (1885). Utklädseln hör .. ihop med de tiggarfärder .. som bygdens ungdom företog flockvis .. under julen. Celander NordJul 1: 305 (1928). Den gamle hade under sina tiggarfärder genomströvat hela landet. Östergren (1957). —
-FÖLJE. (numera bl. mera tillf.) nedsättande: tiggarpack. Serenius C 4 b (1734). Gatpojkar och allt tiggarfölje .. skall jag samla ihop. Askenbom Stegmayer Pumpern. 22 (1821). —
-GUBBE. gubbe som tigger, tiggare; särsk. speciellare: tiggarfogde; jfr -gumma o. tigge-gubbe. Hagberg Shaksp. 4: 242 (1848). 1600-talets ”tiggargubbar” .. (var) mycket illa avlönade tjänstemän, och de hade till åliggande dels att infånga alla, som tiggde utan lov .. dels att .. gå omkring med fattigbössorna och samla in allmosor. Levander FattFolk 157 (1934). —
-GUMMA. (numera bl. mera tillf.) gumma (se gumma, sbst.1 1, 2) som tigger; jfr -gubbe, -hustru o. tigge-gumma. Blix SvFinance 209 (1797). Tiggargummor .. kommo in den ena efter den andra och ville göra affärer. Söderberg Förvill. 104 (1895). —
-HAND. tiggares hand; särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr tigge-hand. Törneros (SVS) 1: 171 (1824). Tron är .. den tiggarehand, med hwilken wi arme syndare, mottaga Herrens osägeliga gåfwa. Bring Högm. 248 (1862). Expressen 28 ⁄ 6 1990, s. 36. —
-HOP. (numera bl. mera tillf.) nedsättande: hop av tiggare; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -pack. SionSång. 1: 131 (1743; bildl.). (Vi) willje .. nämna, att en omåttelig hemmansklyfning .. gjör tiggarehopen så stor, att den kan omöijeligen näras inom egna gräntsor. BondP 12: 896 (1772). —
-HUSTRU. (†) hustru till tiggare; äv. om gift kvinna l. änka (ur arbetar- l. bondeklassen) som tigger; jfr -gumma, -käring o. tigge-hustru. At wåra Qwinnor äro wordne så högfärdige at the förachta det Embetet (dvs. att vara barnmorska), uti hwilket man måste betiena så wäl .. en Tiggiare Hustru som en Keyserinna. Hoorn Jordg. 1: Föret. 7 (1697). SvFamJ 1877, s. 156. —
-INKVISITION. (†) rannsakning (se d. o. 3) av tiggare; jfr inkvisition 2. Åtskillige tiggare inqvisitioner äro anstälte. HH XXXII. 2: 146 (1773). —
-KJORTEL. (†) kjortel (se kjol 1, 2) som tiggare bär; jfr -kläder. Een fremmande refwen och lappadh Tiggiarekiortel. Arvidi 21 (1651). —
-KLOSTER. (förr) kloster vars medlemmar tillhörde en tiggarorden; jfr tigge-kloster. Schroderus Os. 2: 666 (1635). Tiggarklostren lågo i städerna, och tiggarmunkarna utöfvade .. en omfattande social verksamhet. 2NF 14: 344 (1910). —
-KLUBBA. (förr) om klubba (se klubba, sbst. 1 e) vars (tillfälliga) innehavare var ålagd att inhysa tiggare (ss. del av fattigvård i by l. socken) i sitt boningshus; jfr -tavla o. fattig-klubba. Stolt Minn. 92 (1880). Tiggarna skulle i vissa bygder ha med sig tiggarklubban .. vilken hämtades i den gård som senast härbärgat en tiggare. Fatab. 1978, s. 28. —
-KLÄDER, pl. jfr -kjortel, -paltor. Ther emoot war Lazarus .. illa klädder, i illaluchtande siukliga Tiggiare Kläder. Kalff AUggla F 4 a (1643). —
-KOJA. (numera mindre br.) koja l. tillhåll för tiggare; jfr -hybble. Döden klappar och på Kongzhwset, så wäl som på Tiggiare koyan. Grubb 35 (1665). Björkman (1889). —
-KONUNG l. -KUNG. (förr) om tiggarfogde; jfr ståtar-kung. Dähnert 18 (1746). Privilegierad / Tiggarkung han vardt se’n, / Klädde sig i trasor / Och i smuts — för pengar. Wennerberg 1: 196 (1881). Tiggarkungen var .. ett slags kombinerad sedlighets- och hälsovårdspolis. Levander FattFolk. 152 (1934). —
-KÅPA. (förr) kåpa som bars av tiggare l. tiggarmunk; äv. metonymiskt för: tiggarmunk; äv. bildl.; jfr -kläder. Tiggare-kåpa, en slarfwig kappa. Lind 1: 386 (1749). Lågor knastra, gnistor spraka, / Medan bruna tiggarkåpor / Bränderna med tänger maka. Snoilsky 3: 122 (1883). SvRike I. 2: 60 (1900; bildl.). —
-KÄPP. (numera bl. mera tillf.) jfr -stav. VDAkt. 1662, nr 259. Skyn, klar, som en tiggare-kepp, sägs om thet, som är mycket gnidit. Ullenius RerVarQuinquag. 34 (1731). —
-KÄRING. tiggerska; jfr -gumma o. tigge-käring. RARP 9: 124 (1664). En mjölkkammare i Älvdalsskogarna dit den mäktigaste kvinnan i Värmland kommit vandrande som en tiggarkäring på sin botgörarfärd. DN 6 ⁄ 8 1995, s. B1. —
-LAPP, sbst.1 (numera bl. tillf.) = tigge-lapp. Högström Lapm. 119 (1747). (Då renarna dör av hunger) återstår ej annat än att antingen blifva Skogslapp, eller Fiskarlapp eller Tiggarlapp. Palmblad Norige 53 (1846). —
-LAPP, sbst.2 (†) = -brev 1. (Inte ett) mästerbref, utan en tiggarelapp, som är af en Mästare allena underskrefwen. VRP 21 ⁄ 3 1739. —
-LIK. som (i ngt avseende) liknar tiggare. Lind (1738). En fattig, eländig, och nästan tiggare-lik Ryttare. Borg Luther 1: 34 (1753). Ogjerna ville jag påminna honom derom (dvs. om hans donation). Det skulle se så tiggarlikt ut. Calonius Bref 57 (1794). —
-LISTA. om lista varpå man tecknar sig för bidrag i insamling; jfr tigg-lista. Hur gör du med Norrlänningarna i ditt stift? Här (i Växjö) ha vi i Cirkulär låtit utgå en tiggarlista för dem, i säd eller pengar. Tegnér Brev 6: 322 (1832). DN 8 ⁄ 1 1992, s. A15. —
-LÖSS, pl. (†) om växt av släktet Xanthium Lin., gullfrön. (Lat.) Xanthium. (sv.) Lille Kareborre, Lille Skreppobladh, Tiggierelösz. Franckenius Spec. F 1 b (1638). Lind 1: 386 (1749). —
-MUNK.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) katolsk munk tillhörande tiggarorden; jfr tigge-munk. Brask Pufendorf Hist. 403 (1680). Franciscanerne (kallades) .. af sin profession Tiggare och Barfote-munkar. Botin Utk. 307 (1761).
2) om manlig medlem av buddhistisk(t) samfund l. församling som av religiösa o. asketiska skäl tigger. Andersson Sudr. 34 (1899). En kärleksberättelse om hur Sandra, en tysk punkmusiker .. och Ngawang Gelek, tibetansk tiggarmunk i exil fann varann. Hufvudstadsbl. 29 ⁄ 7 2002, s. 17.
Ssg (till 1): tiggarmunk-, äv. tiggarmunks-orden. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tiggarorden. NF (1891). —
-MÖJA. (†) om växten Ranunculus sceleratus Lin. (i ä. botanisk systematik stundom förd till släktet Batrachium, möja); jfr -ranunkel. Nyman HbBot. 297 (1858). Tiggarmöjan .. Sedan .. (bladen) endast en timma legat på huden, uppkomma gulvätskiga blåsor, hvilka sedan bilda variga och mycket svårläkta sår. På detta sätt lära fordom tiggare, för att väcka medlidande, skaffat sig otäcka sårnader, hvadan växtens svenska namn. Nyman VäxtNatH 1: 265 (1867). Thedenius FlUplSöderm. 248 (1871; om Batrachium sceleratum). Valmstedt SödermBlmr 38 (1880). —
-NUNNA.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) katolsk nunna tillhörande tiggarorden; jfr -munk 1. Möller 165 (1745).
2) om kvinnlig medlem av buddhistisk(t) samfund l. församling som av religiösa o. asketiska skäl tigger; jfr -munk 2. Vi .. gå fram till den nedre grottan, där .. två tiggarnunnor från Nepal ha sin bostad innanför en skyddsmur. Hedin ScoutL 175 (1913). —
-ORDEN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om orden (se d. o. 3) vars medlemmar hade avlagt löften o. förpliktat sig att leva utan fast egendom l. inkomst o. för sitt uppehälle (kringvandrande) tigga; jfr -munk-orden o. tigge-orden. Björkegren 1752 (1786). Vi se .. i hvilket högt anseende de två tiggarordnarna stodo: under .. (medeltiden) intogo två dominikanerbröder och en franciskan ärkebiskopsstolen i Uppsala. SvH 2: 154 (1905). —
-ORDINANTIA. (†) ordinantia angående tiggare; jfr -ordning. Förmantes pastores allfuarligen, Jnthz gifua uth några tiggarepass, widare ähn som Tiggare ordinantzien tillåter. VDP 1670, s. 283. —
-ORDNING. (förr) ordning (se d. o. 3 b) rörande tiggare; jfr tiggeri-ordning. R. Cantzleren frågade om tiggiarordningen, hvem som skulle uthdela passen för de fattige. RP 9: 118 (1642). —
-PACK. nedsättande: pack (se pack, sbst.1 3) bestående av tiggare; förr äv. om enskild individ: tiggare; äv. vard., om oinbjudna gäster; jfr -band, -byk, -följe, -hop, -patrask. När .. hans hustro kallar honom .. en windögdh diefwul, spitelsk hundh, tiggiare pack och swältingh .. kan henda at han också i hastig(het) möter henne .. medh någhra onda ordh. ConsAcAboP 1: 319 (1648). Ja, det säger jag .. att nog ska vi sätta stopp för att det där packet kommer med på festen. Ett sådant tiggarpack och trasfölje! Beskow BlomstFest. 16 (1914). —
-PALTOR, pl. paltor som tiggare bär; jfr -kläder. Weise 2: 155 (1771). Det är medeltidsvecka i Visby .. Hela vintern sitter intresserade i cirklar och syr kåpor, hosor .. trasar sönder och smutsar ner det som ska bli tiggarpaltor. Expressen 28 ⁄ 4 1991, s. 14. —
-PASS. (förr) = -brev 1. RARP 3: 332 (1643). (Den fattiges) tiggare-pasz har .. (Gud) skrifwit med sin egen hand. Scherping Cober 1: 182 (1734). —
-POJKE. pojke som tigger; jfr -barn o. tigge-pojke. Levander FattFolk 121 (cit. fr. 1654). Elvaårige Mario är en av .. (Madeiras) många tiggarpojkar .. levebrödet är lättlurade turister. DN 25 ⁄ 3 1994, s. B5. —
-PÅSE. påse som används av tiggare; särsk. i metonymisk l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -säck o. tigge-påse. Brask Pufendorf Hist. 260 (1680). (Tror) gjöre icke wi eländige tiggare-påsar här på jordene. Borg Luther 1: 452 (1753). Han var man nog att tåla det, utan att springa omkring med medömkans tiggarpåse på ryggen. Moberg Rid 300 (1941). —
-RANUNKEL. bot. om växten Ranunculus sceleratus Lin.; jfr -möja. Retzius FlOec. 587 (1806). I diket / jag dignar, piskad av en hagelvind. / Omkring mig frodas tiggareranunkel. Karlfeldt FlBell. 89 (1918). —
-SAMMET. [jfr t. bettlersammet, eng. beggar’s velvet, fr. velours de gueux] (†) sammetsliknande vävnad l. tyg, plysch. Serenius Mm 3 b (1734). Tiggare-Sammet .. göres i myckenhet i Lyon; varpen är lin, och väften bomull. Synnerberg (1815). —
-SEDEL. (†) = -brev 1. BtÅboH I. 11—12: 41 (1672). Det missbruk .. at en stor del af scholaribus, särdeles från Upsala schola stryka landet omkring med tiggaresedlar, dem de af rectore .. undfått hafwa. SynodA 1: 356 (1746). —
-SKRIFT. (†) tiggarbrev (se d. o. 2); äv.: tiggarlista. Stiernman Com. 3: 240 (1664). Tiggarskrift .. (dvs.) Skrift, hvaruti en tiggare eller fattig person anropar någon enskilts eller allmänhetens gifmildhet. Dalin (1854). SAOL (1923). —
-STAV. stav (se stav, sbst.2 1 b ε) som tiggare använder under vandring; särsk. i mer l. mindre bildl. anv., i sådana uttr. som ha tiggarstav(en) l. gå med tiggarstav(en), taga l. gripa till tiggarstaven, vara l. bli tiggare, bringa ngn till tiggarstaven, få ngn att bli tiggare; jfr -käpp o. tigge-stav. Grubb 801 (1665). Kommer mig något wid, så laga allernådigste Herre att icke min fattiga hustru och barn .. måge gå med tiggiarestafwen. HH XXXIV. 2: 259 (c. 1715). Pilgren FigBröll. 136 (1785: bringar). Bång och hans hustru .. fingo .. stora svårigheter att genomgå och måste stundom gripa till tiggarstaven. HT 1945, s. 207. Nej (finansminister) Bosse Ringholm, vi står inte med mössan i hand, vi har tiggarstaven. KvällsP 4 ⁄ 5 2000, s. 3. —
-STIG. (numera bl. ngn gg i vitter stil) jfr stig, sbst.5 1 c. Hallström GrAntw. 71 (1899). Så måste han börja med det som alltid varit det värsta för honom — gå tiggarstigen och låna upp pengar för att hålla undan den värsta nöden. Olzon Gauguin PGauguin 186 (1937). —
-STOCK. (förr) stock (se stock, sbst.1 2 l) för insamling av allmosa till fattiga; jfr tigge-stock. VDAkt. 1716, nr 247. Utanför Våthults .. kyrka står en stabil sparbössa med kraftiga järnbeslag och lås. Det är en .. tiggarstock. GbgP 28 ⁄ 9 1956, s. 8. —
-STÅT. [jfr t. bettelpracht] (†) om värdelös l. sorglig ståt l. grannlåt. Thorild (SVS) 3: 243 (1792). På .. (apotekarens) hyllor / Jag såg en tiggarståt af tomma burkar. Hagberg Shaksp. 10: 250 (1850). —
-SÄCK. (numera mindre br.) tiggarpåse; äv. bildl. Johansson Noraskog 3: 176 (i handl. fr. 1589). Fattigt folk, som kunna gagn förrätta, / Dem bör man .. från tiggar-säcken lätta. Kolmodin QvSp. 2: 550 (1750). Lindström Besegr. 33 (1927). —
-TAVLA. (förr) jfr -klubba. En del (tiggare) .. skjutsas på vagnar, hvarföre ock hvar by är försedd med sin tiggare tafla, som utmärker hvem skjutsen tilhörer. Osbeck Lah. 71 (1796). SvFolket 7: 63 (1938). —
-VANDRING. (förr) vandring som företogs i avsikt att tigga; särsk., dels om vandring som (blivande) brud företog för att erhålla gåvor o. d. till hushållet, dels om sockengång. Sthm 1: 162 (1897). En gammal sed .. är .. brudens tiggarvandring kring bygden för att bedja om gåvor till bosättningen. Hembygden(Hfors) 1916, s. 31. I de fattigare bygderna drev hungern då den lösa befolkningen ut på tiggarvandringar. Gårdlund IndSamh. 441 (1942). —
-VIS, n. i uttr. på tiggarvis, på sätt som kännetecknar tiggare, som tiggare brukar göra; jfr tigge-vis. Serenius C 4 b (1734). Du måste ha kärlek till varje pris, / .. Du går genom världen på tiggarvis / med armarna framåtsträckta. Wide Orgelp. 47 (1944). —
-VISA. [jfr t. bettellied, fr. chanson de mendiant] visa framförd av tiggare; särsk. om visa (stundom med inslag av strofer där man uttryckligen ber om ngt) som sjungs i avsikt att framlocka gåva l. pengar. Säfström Banquer. Pp 2 a (1754). I Frankrike finnas en hel grupp av tiggarvisor .. vilka tillhöra nyårsönskningarna. Norlind SvFolkl. 288 (1911). I .. (B. Brechts) poesi .. ekar Villon och Heine, medeltida tiggarvisor och schlagrar från tjugotalet. DN 8 ⁄ 6 1998, s. B2.
Avledn.: tiggaraktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tiggaraktig. Weste 1199 (1807).
Spalt T 1100 band 34, 2004