Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERS tær4s, sbst.2, äv. TÄRS tær4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ters(s) 1765 osv. tesch 1897. tärs(s) c. 1695 osv.)
Etymologi
[liksom d. ters, terts av nl. teerts (äv. taarts), förr äv. teers (med bet.: penis); jfr mlt. ters, penis, mnl. tērs, dets., feng. teors, dets.; av osäkert ursprung]
sjöt. om kort(are), ofta spolformig o. åt båda ändar spetsad stav av trä l. metall som träds i ögla l. bukt av tåg inträtt i moring l. gatt o. dyl. o. som därvid fungerar ss. låsanordning; äv. om konisk stav av trä använd till att vidga tir i tågvirke vid splitsning o. till att tänja ut löddra på segel för isättning av kaus; förr äv. om kraftigare träpåk o. d. fungerande ss. lyftanordning vid hissning. Då om det Stycketz drufwa, som man will hafwa up, den ene Stycke-Längans bänning sättes; genom den andra trädes .. en Tärs af trä, in uti stycketz mynning. Grundell AnlArtill. 1: 17 (c. 1695). Ters är en rund något spetsad trädklåfwe som sättes in uti öglor af tågwirke. Dalman 56 (1765). En större konisk träpryl, märlprim, som användes av segelmakare för att sträcka ut löddror benämnes ters. SohlmanSjölex. (1955). Skall ett öga splitsas på mycket grovt tågvirke, surras ögat fast vid en pollare och man använder en grov ters och måkare .. för att öppna trossen. Svensson HbSjömansarbete 96 (1977).
Avledn.: -TERSA, v. anträffat bl. ss. senare led i ssgn in-tersa.

 

Spalt T 911 band 34, 2004

Webbansvarig