Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEKTONISK tektω4nisk l. -o-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -ct-)
Etymologi
[jfr t. tektonisch; till TEKTONIK]
1) (i fackspr.) motsv. TEKTONIK 1: som avser l. rör l. har samband med tektonik; förr äv.: mästerlig. Tectonisk, (dvs.) konstig, mästerlig. Pfeiffer (1837). Den sparsamma yttre dekoren begränsades i huvudsak till manbyggnadens inre fasad och blev även där av underordnad betydelse vid sidan av de bastanta blockhusväggarnas tektoniska verkan. Näsström SvFunkt. 22 (1930). Den grekiska tektoniska uppfattningen, som såg människan som en av lemmar sammansatt varelse. Kjellberg GrekRomK 54 (1932).
2) geol. motsv. TEKTONIK 2: som avser l. rör l. har samband med jordskorpans uppbyggnad. Nathorst JordH 265 (1890). De flesta jordbävningar äro tektoniska, d. v. s. stå i beroende av jordskorpans byggnad (tektonik). Ramsay GeolGr. 36 (1909). Varje område har sin speciella kombination av reliefbildande faktorer: petrografiska, strukturella och tektoniska. SvGeogrÅb. 1953, s. 162. Nästan all vulkanisk verksamhet återfinns i gränsområdena mellan de plattor, de s k tektoniska plattorna, som indelar jordskorpan. GymnFys. 3: 278 (1979). De huvudsakliga tektoniska processerna är veckning och förkastning, vilka tidigare sammanfattades under benämningen dislokation. TNCPubl. 86: 261 (1988). jfr GEO-, SPRICK-TEKTONISK.

 

Spalt T 692 band 34, 2003

Webbansvarig