Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEDEUM tede3um2, n.; best. -et (SAOL (1923) osv.), i best. anv. äv. utan slutart. (SAOL (1900) osv.); pl. =. (äv. skrivet ss. två ord (vanl. med stora initialbokstäver))
Etymologi
[jfr d. tedeum, t. tedeum, eng. Te Deum, fr. Te Deum; efter inledningsorden i fornkristen lat. lovsång (tidigare tillskriven kyrkofadern Ambrosius o. därför kalllad den ambrosianska lovsången): Te deum laudamus, dig Gud lovar vi (Ps. 1937, 603); till lat. te, dig, till den rot som äv. föreligger i DU, o. deum, ack. av deus, gud, till den rot som äv. föreligger i fvn. týr, gud (se TISDAG)]
Anm. I följande språkprov torde endast föreligga ett citat av psalmens inledningsord. Så bleeff .. (fredsfördraget) gesandterne aff kongens egen hand öffuerleffuerat, och därpå te deum laudamus siungit. Ekeblad Bref 2: 301 (1662; rättat efter hskr.). benämning på (bearbetning l. översättning av) en med de latinska orden te deum inledd fornkyrklig lovsång; äv. (o. numera vanl.) allmännare, i rent appellativisk anv., dels: (högstämd) till Gud riktad lovsång (med anledning av seger l. framgång l. betydelsefull händelse), dels, i utvidgad anv.: (högtidlig) tacksägelsegudstjänst (vari lovsång ingår). Man täflar om hvem som mäst skall kunna mörda .. och sen det väl är bestält, får Generalen stora bandet, Officeraren lilla Stjernan, Soldaten et bränvinsrus och Himmelen et Te Deum. Kellgren (SVS) 4: 255 (1782). Te Deum .. (dvs.) Lofsången i psalmboken: O Gud, vi lofve dig! Dalin (1854). Han invigde sig och de sina med Luthers psalm ”Vår Gud är oss en väldig borg”, reformationens tedeum. Weibull LundLundag. 24 (1882). Det högtidliga tedeum, som med anledning af ”Kungens jubileum” ägde rum i domkyrkan. Dahlgren 2Ransäter 132 (1907). — särsk. (numera bl. tillf.) i bildl. l. ironisk anv., om profant lovprisande av ngt l. ngn. Tegnér Brev 234 (1812). Tidningarna stämde upp ett jublande tedeum, och det allra bästa var, att Hooper, som skinnat både oss och konsumenterna in på bara benen, utpekades som en mänsklighetens välgörare. Janson CostaN 1: 37 (1910). SvTeolKv. 1936, s. 380.

 

Spalt T 654 band 34, 2003

Webbansvarig