Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAUTOLOGISK -lå4gisk, adj.
Ordformer
(taft- 1896. taut- 1814 osv. tavt- 1799 osv.)
Etymologi
[jfr t. tautologisch, ävensom eng. tautological, tautologous, fr. tautologique; avledn. av TAUTOLOGI]
som innehåller l. innebär l. utgör tautologi(er). Wulf Köppen 2: 214 (1799). (Aposteln Johannes) stil .. är .. släpande widlöftig, tautologisk och full af barbarismer. SvLitTidn. 1814, sp. 660. Språket (i den svenska översättningen) är lika omständligt, taftologiskt och urvattnadt som i de teologiska afhandlingarna. Schück o. Warburg LittH 1: 374 (1896). särsk. (i ä. filosofiskt fackspr.) om omdöme l. sats: som är intetsägande o. saknar empiriskt innehåll. Lindblom Log. 100 (1836). Analytiska Omdömen, i hvilka Predikatet icke blott innehålles i Subjektet såsom dess Kännetecken, utan alldeles sammanfaller med detsamma, kallas Tavtologiska, t. ex. Menniskan är Menniska. Afzelius Log. 34 (1839).

 

Spalt T 545 band 34, 2003

Webbansvarig