Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TASKER tas4ker, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -ern; pl. taskar (Auerbach 1915); äv. (numera bl. ss. förled i ssgr) TASK tas4k, sbst.2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en.
Ordformer
(task 1768—1866. task- i ssgr 1961 osv. tasker 1768 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tasker, slarver; samhörigt med TASKA, v.; ss. förled i ssgr med anslutning l. möjl. uteslutande till TASKIG 2]
1) (numera mindre br.) ömkansvärd l. illa medfaren l. trasigt klädd person, stackare, trashank; äv. allmännare: slarvig l. oduglig person, slarver. Posten 1768, s. 261. Strömbergs hustru, som i går var i Bränkyrka, berättade, att där lystes för den tasken vice Klockaren Rosell och gamle skolmästaren Söderbergs halta, gamla, smutsaktiga Änka. Reenstierna Årstadagb. 2: 249 (1819). Jag visste att du var för klok att i längden hänga fast vid den där taskern. Larsson I By LantlH 178 (1925). Östergren (1954). — särsk. med förbleknad bet., skämts. l. smeksamt: (liten) gynnare, parvel o. d. (Vi) fick ändå intet stort sova för lilla tasken (dvs. den späde sonen) som var olåtig. Leijonhufvud 2Männ. 201 (i handl. fr. 1800).
2) (numera bl. ss. förled i ssgr) okamratlig person. Björkman (1889).
Ssgr (till 2): TASK-FRANS. (i vissa trakter, vard.) = -mört. AllerFamJ 1961, nr 17, s. 52. —
-MÖRT. (vard.) skämts. l. nedsättande: taskig (se d. o. 2) person. Hellberg Älskar 7 (1979).

 

Spalt T 524 band 34, 2003

Webbansvarig