Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAPP tap4, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[vbalsbst. till TAPPA, v.1]
bergv. slas (se SLAS, sbst.1). JernkA 1917, s. 328. Bergtrumman inklädes med plank för att skydda timret mot förslitning. Berget urtappas därifrån å utfraktsortens nivå genom en öppning, som bär olika namn såsom fluster, slas eller tapp. 3UB 4: 319 (1928). TNCPubl. 73: 170 (1979).
Ssgr: TAPP-ORT. ort (se ort, sbst.1 I 5) som mynnar ut i tapp. Höijer GrBerg 172 (1940). —
-STOCK. slasstock. SvD(A) 30 ⁄ 7 1930, s. 6.

 

Spalt T 466 band 34, 2003

Webbansvarig