Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAKA ta3ka2, adj. oböjl.
Ordformer
(tacka 1728. tage (-gh-) 15691576. taka c. 1535 osv.)
Etymologi
[fsv. taka, gen. sg. av TAKE. — Jfr TAKAMAN]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) i sådana uttr. som stå l. sätta (ngt) i taka händer, vara l. lämna (ngt) i förvar hos pålitlig l. opartisk person; äv. i uttr. taka hand l. taka händer, i fråga om opartisk l. laggill person. Then ståår i taka hender, som står i borghana hender. OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 144. Olofz Penningr stoghe i taka händer. UpplDomb. 1: 138 (1638). Der den uteblifwande skyldig erkännes, bör det som exequerat är, antingen under Executorens förwahr, eller i Taka händer sättias. FörordnExecut. 1720, s. 4 a. Taka hand ell. taka händer, laggill person, hos hvilken en penningsumma nedsättes i förvar. Dalin (1854). Dagen, då efter domens lydelse det utdömda beloppet skulle af herrar kuratorer i taka händer deponeras, var inne. Elkan Hall 448 (1899). Ruinerandet av en sigillstamp var en avsiktlig handling av försiktighet, då befaras kunde, att den skulle falla i icke taka händer och illojalt utnyttjas. Fornv. 1941, s. 220.
Anm.: I nedanstående källor uppträder en ombildning av taka i formen taken l. takne. 2SthmTb. 4: 59 (1570). Därs. 151 (1571). BoupptSthm 1679, s. 1535 a. Därs. 1680, s. 135 a.

 

Spalt T 222 band 33, 2002

Webbansvarig