Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TACK tak4, interj. o. sbst.3, n.; ss. sbst. best. (tillf.) -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. tack i förb. tick-tack, fr. tac i förb. tic tac; ljudhärmande]
ss. interj., i förb. med tick, se TICK-TACK; ss. sbst., om förhållandevis dovt l. klanglöst ljud i ngt som tickar; jfr TICK-TACK. Den gamla gulnade klockan knäpte sitt tick, tack i tystnaden. Dahlgren SmStug. 40 (1894). De gåvo ett visst liv åt inredningen dessa vackra gamla klockor, som med sitt tick, tack mätte ut tiden för husets innevånare. Horn HerrRunsa 68 (1928).
Avledn.: TACKA, v.1 i förb. med ticka (se ticka, v.).

 

Spalt T 28 band 33, 2002

Webbansvarig