Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖPE, n.; best. -et.
Etymologi
[fsv. söpe; sv. dial. söp(e); jfr fvn. saup, kärnmjölk; till SUPA, v.]
(†) supanmat. VarRerV 27 (1538). Rör ey i faatet som en Sugga, / Diupt i söpedt medh fingren tin. Ståhle VersVasat. 136 (i handl. fr. c. 1630). Han häller Slock-spisöl i Ölfaten. Således kan ej annat blifwa, än at det eländiga Söpet måtte ligga .. (girigbuken) til last. Weise 1: 80 (1769).

 

Spalt S 16631 band 33, 2002

Webbansvarig