SÖGA, v.; anträffat bl. i ipf. sögde.
 Etymologi
[fsv. sögha; av mlt. sögen; kausativbildning till SUGA]
 
 
 
(†) ge di åt (ngn), amma. Then (dvs. Jesus) sögde thu aff tijt helga bröst. Tideb. 11 (c. 1525). 
 
   
Spalt S 16495  band 33, 2002
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se