Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄTTNA, v. -ade; äv. SÄTTNAS, v. dep.
Ordformer
(-a 1773—c. 1817. -as 1639—1749)
Etymologi
[sannol. till refl. anv. av SÄTTA, v.3 (i bet. II 23 resp. II 27 a α), efter mönster av t. ex. böjas, böja sig: bågna, rätas, räta sig: rätna, blekas: blekna]
(†)
1) sätta sig (se SÄTTA, v.3 II 23). Möller (1745). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) sätta sig (se SÄTTA, v.3 II 27 a α) l. bilda lager l. beläggning l. sediment l. drägg på botten. (Sv.) Sättnas, (lat.) ad fundum residet fæx. Schroderus Comenius e 5 a (1639). Sättna .. (dvs.) Sjunka till bottnen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Dräggen sättnar. Därs.

 

Spalt S 16467 band 33, 2002

Webbansvarig