Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÅG 4g, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(sog (-gh) 1585 (: Watnsogh)1875 (: källsog). sug (-gh) 1690 (: bergsug)1751 (: källe-suget). såg (-åå-, -gh) 1671 osv. sög 1747 (: källesög))
Etymologi
[fsv. sogh (i vatnsogh, vatusogh, vattenåder, hafs sogh, sugning i havet), sv. dial. såg, sugning, vattendrag, källåder m. m.; jfr d. dial. sug, sugning, vindstöt, fvn. sog, sugning av sjö, nor. nn. sog, ström i älv, sugning, mlt. soch, sogh, sugning, mnl. soch, äv.: modersmjölk (nl. zog), mht. soc, saft; till det svaga rotstadiet av SUGA, v.; u-formen kan bero på felaktig identifiering av den urspr. kortstaviga formen med SUG, sbst.1 — Jfr -SÅGA, SÅGA, v.2, SÅK, sbst.1, 2]
1) (†) sugning, sugande känsla i magen; ss. senare led i MAGA-SÅG (Dågher ey thz (dvs. vinet) åt gumman nogh / Til att bota henne magha sogh? Rondeletius 14 (1614)).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om framsipprande vatten l. vätska l. om markområde l. ställe där vatten sipprar fram strax under l. i markytan, källsåg; sankt l. sumpigt l. vattensjukt markområde osv., sank osv. jord (särsk. i ssgn BERG-SÅG); källdrag; jfr SEG, sbst.1, SIG, sbst. Diupeste Såget i Mossan. Rising LandB 12 (1671). Såg .. (dvs.) Wattdrag, läcka, där watnet siger fram och gör marken wåt. Schultze Ordb. 5183 (c. 1755). Man kan spara sig många diken, blott man gör dem tillräckligt diupa .. och lägger dem så att de afskära alla källsprång eller såkallade sog samt gifwer dem tillräckligt aflopp. KronobgLT 1838, nr 11, s. 3. Ahlman 732 (1885; med hänv. till källos). — jfr STRÖM-, VATTEN-SÅG.
3) (†) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2, om ögonsjukdom (företrädesvis hos häst) yttrande sig i att ögat (ögonen) tåras o. rinner; i sht i sg. best. Sahlstedt (1773). (Sv.) Såget .. (ett slags ögonsjuka, i synnerhet hos hästar) (t.) Thränenauge. Heinrich (1814). Häst som har såget. Weste FörslSAOB (c. 1817).
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ingång l. mynning i laxkar l. ryssja o. d.; jfr SUG, sbst.1 5 b. Invändigt är (torsk)ryssjan försedd med två ”såg” eller avsmalnande ingångar för fisken. SkrGbgJub. 19: 216 (1923). (Lax)karets .. öppna sida stänges av grindar, som lämna en öppning i mitten, varest det s. k. såget står. HallHist. 1: 582 (1954). Såg, (dvs.) benämning på ingång i en ryssja. SvFiskelex. (1955).
Ssgr (till 2; †): SÅG-JORD. om sådan jord som förekommer i l. är typisk för ”såg”, (av ”såg”) vattensjuk jord. VetAH 1750, s. 301. Åkrarna besväras mycket af sågjord, som härrör af vattendrag midt i åkern, eller, som man kallar den, vattensjuk jord. Bergman VSmSkr. 13 (1819).
-VATTEN. om sumpvatten. Risingh LandB 19 (1671).

 

Spalt S 15902 band 33, 2001

Webbansvarig