| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNTETIKER synte4tiker, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r.; best. -n; pl. =.
(i fackspr.) person (vetenskapsman) som åstadkommit en syntes (inom ett visst område) l. som sysslar med synteser.
1) motsv. SYNTES 1. Björkman (1889). Nordbons mångsidiga känslosamhet gör honom till en syntetiker, som fordrar harmoni mellan det dramatiska skalet och den lyriska kärnan i en opera. GHT 10 ⁄ 1 1898, s. 2. Avicenna .. var en syntetiker av rang med förmåga att organisera sitt vidsträckta vetande till en sammanhängande helhet. Aspelin TankVäg. 1: 195 (1958).
2) motsv. SYNTES 2; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt som åstadkommer syntes(er). TT 1940, Allm. s. 113 (om naturen). Vi söker nu till vårt organiskt-kemiska forskningslaboratorium en kvalificerad syntetiker. SvD 5 ⁄ 10 1974, s. 20. —
Spalt S 15692 band 33, 2000