Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNTAGMATISK syn1tagma4tisk, adj.
Etymologi
[jfr t. syntagmatisch, eng. syntagmatic, gr. συνταγματικός, ordnad; i bet. 2 av fr. syntagmatique; termen tidigast använd i bet. 2 c. 1910 av F. de Saussure († 1913, i Cours de linguistique générale 177 (1916)); till SYNTAGM]
1) (†) sammanställd l. ordnad o. d. Ekbohrn (1868). Ekbohrn (1904).
2) språkv. som tillhör l. avser en syntagm l. syntagmer. Syntagmatiska relationer (mellan språkliga enheter) är relationer i horisontalled. Trampe o. Viberg Språkteori 67 (1972). Sjögren TermSpråkv. 24 (1979).

 

Spalt S 15687 band 33, 2000

Webbansvarig