Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄSA, v.
Etymologi
[möjl. ombildn. av l. felaktigt för VÄSA, v.]
(†) väsa. Ho wet, jag höra får rätt nu ett wildswin grymtar? / Ther lejon ryta til: ther mumla vp en biörn: / Ther swäsa basilisk. Kolmodin QvSp. 1: 58 (c. 1710, 1732).

 

Spalt S 15443 band 33, 2000

Webbansvarig