Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVULT, r. l. m.
Ordformer
(svolth 1556. svult (-w-, -tt) 1561—1779)
Etymologi
[jfr nor. nn. svult, svolt, svält, got. swulta-, död (i ssgn swulta-waírþja, den som är nära döden); biform till SULT. Jfr SVÄLT]
(†) svält. G1R 26: 489 (1556). (Att) The hunger och swult lijdha moste. LPetri ChrPred. E 8 b (1561). Att .. hästenn är dödh blifuin, är intett skedt medh hans wilie, huarkenn genom hugg eller swultt. 3SthmTb. 5: 40 (1603). Arbetsfolket gick ock werkel(igen) ur Grufworna wid Normarken för swult 1772. Fernow Värmel. 686 (1779).

 

Spalt S 15231 band 32, 1999

Webbansvarig