Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVITTRA, v.; anträffat bl. i pr. pl.
Etymologi
[jfr d. svitre, t. zwitschern, schwitschern, av mht. zwitzern, fht. zwizzirōn; jfr äv. sv. dial. skvittra, kvittra (se SKVITTRA, v.1); av ljudhärmande ursprung]
(†) kvittra. Lijk Foglar i en Lund på gröna Grenar kwittra, / Ok mäd ett liufwligt Liudh, Spring kring, bå tittr’ ok swittra. Lucidor (SVS) 352 (1673).

 

Spalt S 15220 band 32, 1999

Webbansvarig