Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVITS svit4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. svisel, svidsel; sannol. av t. zwiesel, gaffel, gaffelformat redskap, till zwie-, tve- (se TVE-)]
(numera föga br.) på sadel: bakvalv. För att sitta upp utan hjelp, släpper amazonen (dvs. ryttarinnan) ut stiglädret tills hon kan nå stigbygeln med venstra foten, hvarefter hon, med venstra handen på tyglarne och (sadel)hornet, och den högra på svitsen, sitter upp lika sjelfständigt som en herre. Wrangel HbHästv. 346 (1885). — jfr BAK-SVITS.

 

Spalt S 15220 band 32, 1999

Webbansvarig