Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIT, sbst.1, m.; anträffat bl. i pl. switer.
Etymologi
[till förleden i fvn. Svíþjóð, motsv. runsv. Sveþiuþ, fsv. svethiud, svearnas folk, se SVEAR, SVENSK; beträffande efterleden þjóð, folk (se TYDA, TYSK); jfr äv. mlat. svet(h)i, svet(h)idi, svear, svenskar, o. mlt. swede, motsv. mnl. swede (nl. zweed), t. schwede, eng. swede]
(†) man tillhörande ett ss. svenskarnas förfäder uppfattat folk; anträffat bl. i pl. (utan hänsyn till kön). Skyter .. är med Swear och Switer i grunden ett och samma namn, fast det af olika folkslag, för tungelags-ändringen skull, så olika uttalas. Brunkman SvGr. 24 (1767).

 

Spalt S 15212 band 32, 1999

Webbansvarig