Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVINNEL, sbst.2, r. l. m.
Ordformer
(äv. skrivet -w-, -ll)
Etymologi
[sv. dial. svinnel; ombildning av SVIMMEL, sbst.2, SVINDEL, sbst.1, l. SVINGEL, sbst.1]
(†) om gräset Lolium temulentum Lin., dårrepe (vars frön ansågs förorsaka svindel då de blandades i brödsäd); äv. om växten Bromus secalinus Lin.; jfr SVIMMEL, sbst.2, SVINDEL, sbst.1, SVINGEL, sbst.1 När som jagh vthsåår Kornet reent, / Tijstel och Swinnel fåår jagh igen. Brasck FörlSon. K 4 a (1645). Tillandz E 4 b (1683; om L. temulentum). Swinnel, som ock wexer både vthi Larss-messo- och Höst-Rog, gör yra hofwud, och en wemjande maga. Ullenius Ro § 42 (1730). Liljeblad Fl. 72 (1816; om B. secalinus). Spannemålen som inkommit är klen i synnerhet Rågen .. emedan deri fins mycket så kalladt swinnel, samt troligen mjöldrygor. VDAkt. Brev 12 ⁄ 3 1852.

 

Spalt S 15200 band 32, 1999

Webbansvarig