Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVINGOM, r. l. m. l. f., sbst. oböjl.
Etymologi
[jfr d. svingom; imperativbildning till SVINGA, v.2 Jfr SVÄNGOM]
(†) om (snabb o. munter o. kortvarig) (par)dans, svängom. Herren inbjuder sin käraste till en liten svingom i skogvaktarhuset. Sturzen-Becker HinsidSund. 1: 179 (1846). Atterbom FB 108 (c. 1855).

 

Spalt S 15193 band 32, 1999

Webbansvarig