Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIKEL, adj.
Etymologi
[fsv. svikul; jfr fvn. svikall, svikull; avledn. av SVIKA, v.]
(†) svekfull, förrädisk; jfr SVIKA, v. I 2, II 2. En swickel man röyer heemligheet. LPetri SalOrdspr. 11: 13 (1561).

 

Spalt S 15120 band 32, 1999

Webbansvarig