Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVIBELFISK svi3bel~fis2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(svibel- 1853 osv. swill- 1673 (sannol. felaktigt för swifwelfisk l. swibelfisk). zwifwel- 1681)
Etymologi
[av t. zwiebelfisch, om fisken Alburnus lucius Heckel, löja; ssg med FISK, sbst.1; förleden av zwiebel, lök, av fht. zwibollo, sannol. (med anslutning till zwi-, två- (se TVÅ, räkneord) o. bolle, knöl, lök, besläktat med BOLL) ombildning av mlat. cepula, cipulla, cibula m. fl. former, liten lök, dimin. av lat. cepa, lök, av ovisst ursprung; anv. ss. boktryckarterm beror på att den omblandade satsens typer liknats vid ett löjstim. — Jfr SVIBEL, SVIPPEL]
(förr) svibel. Sedan angaf Christoffer Larsson, huruledes (tryckaren) Curio i natt hafwer låtet med sitt folk borttaga all swillfisk (sannol. felaktigt för swifwelfisk l. swibelfisk) som i fönstret stod, det är någre former sam(m)anfallet tryck. UUKonsP 10: 14 (1673). Svibelfisk kallar man tillsammanblandade bokstäfver af åtskilliga slag. Fahlgrén Boktr. 120 (1853). Auerbach (1913).
Ssg: SVIBELFISK-MAKARE. [jfr t. zwiebelfischkrämer] (förr) sättare l. boktryckeriarbetare som brukar åstadkomma svibel. Svibelfiskmakare är ett epitet, som gifves vårdslösa sättare. Fahlgrén Boktr. 120 (1853).

 

Spalt S 15100 band 32, 1999

Webbansvarig