Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVEVA sve3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. sveva; jfr nor. sveive; i avljudsförh. till SVIVA (l. möjl. avlett direkt av SVEV, sbst.1)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dra runt en vev, veva. Lind 2: 898 (1749).

 

Spalt S 15100 band 32, 1999

Webbansvarig