| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVETTAS svet3as2, v. dep. -ades; o. (utom i bygdemålsfärgat spr. numera företrädesvis i förb. med partiklarna bort, ned l. ut) SVETTA svet3a2, v. -ade (OPetri 1: 91 (1526: swittadhe, ipf.) osv.) ((†) pr. -er Berchelt PestOrs. E 5 a (1589); sup. -et Berchelt PestOrs. C 7 b (1589)); vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. Dddd 4 b (1640); i bet. I 1), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
I. ss. dep.
1) om människa (förr äv. kroppsdel) l. vissa djur: (på grund av stark värme l. stor ansträngning l. sjukdom l. stark sinnesrörelse o. d.) avsöndra svett (se SVETT, sbst. 1); vara l. bli svettig; i sht i ä. tid ofta med särskild tanke på (en ökad) svettning (i ovan anförd bet.) ss. botemedel mot sjukdom o. d. (särsk. i uttr. som betecknar att ngn tar svettdrivande medel l. genomgår en svettkur o. d.); äv. med obj. (se särsk. b); jfr SVETTNAS. Svettas av ansträngning, oro, ängslan, harm. Svettas vid tanken på ngt obehagligt. (Man skall) lägge .. (den sjuke) udi varme cläder .. att han kan väll svethes och thet ju länger ju bätter. G1R 25: 634 (1555). I förstone är först och fremst nödigt at man then Siuka ingifwer något at swettas på, som är Theriack med lijtet warmt Öhl. Lindh Huuszapot. 270 (1675). Svettas vid sitt arbete. Widegren (1788). Under det du i det kalla Sverige svittades i Wårdsätra lundar i din lätta klädning, gick jag i det varma Italien med kappa och frös ändå. Tullberg Bibl. 48 (1836). Runeberg (SVS) V. 3: 68 (1860; om panna). Så snart någon kände sig så illamående, att han nödgades gå till sängs, fick han sig en skål kokt svagdricka ”att svettas på”. Landsm. VIII. 2: 91 (1891). En gång blev en del kreatur sjuka, de svettades om nätterna och håret blev tovigt. Göth Bergsråd. 37 (1925). Det var varmt, han satt i skjortärmarna och han svettades, inte bara för hettans skull, men av kval och fruktan, en olustig fruktan som han inte kom över. Stiernstedt Bank. 85 (1947). — jfr FEBER-, KALL-, SMÅ-SVETTAS m. fl. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. (särsk. om l. över) med huvudord betecknande var ngn svettas. Svettas över hela kroppen. Schultze Ordb. 5264 (c. 1755). Svettas om hufvudet, om händerna. Weste FörslSAOB (c. 1817). Svettas i händerna. Klint (1906). Hon svettas både om händerna och fötterna. SvHandordb. (1966).
b) med obj.
α) med innehållsobj. betecknande svett l. svettdroppar o. d. Then siuke (skall gm det med läkeörter fyllda värmande kärlet i sängen) begynna swettas stoora dropar, och (pest)förgifftet skal så, medh swetten aldeles wthgåå, att han ther egenom frijat bliffuer. Berchelt PestBeg. B 4 a (1588). I denna sin trånga arrest svettades han dödssvett. Stiernstolpe DQ 4: 209 (1819). Svettas ångestsvett. Klint (1906).
β) oeg. l. bildl. (jfr c). Bellman (BellmS) 1: 31 (c. 1770, 1790). Men ach! vår Enkling så bestört / Han håller för ögat sit råckeskört, / Han flåsar Finkel, svettas Vört; / Ach oerhördt! Därs. 192 (c. 1778, 1790). (Björnungen) rullade ihop sig som en ofantlig sockerärtskida och svettades samvetsagg och sirap ur alla porer. Nyblom Hum. 103 (1874). När .. (månfolket) ansträngt sig kroppsligen, svettas hela kroppen mjölk, hvilken ystar sig, när de drypa litet honung däri. VLitt. 1: 575 (1903).
c) i oeg. l. bildl. anv. (jfr b β); särsk.: anstränga sig l. arbeta hårt l. flitigt o. d.; särsk. i uttr. svettas med l. över ngt, anstränga sig osv. hårt osv. med ngt (som vållar mycken möda l. stort bryderi l. tankearbete o. som inte riktigt vill lyckas). At göra något vthaff intet, thet är twärt emoot Naturen, och öfwer then saken måste Philosophi hårdt swättas. Sylvius Mornay 632 (1674). Jag swettades och läste .. men jag kunde icke utstudera sammanhanget. Posten 1769, s. 406. Föräldrarne .. få svettas för vinterföda både åt .. (sönerna) och sig sjelfva. VetAH 1803, s. 260. Hvar och en som svettats med att sätta ihop julklappsverser .. kan (osv.). Nilsson FolklFest. 205 (1915). Då vi svettades över Lomonosovs dikter, hörde jag (osv.). Riwkin o. Brick Inber Näkt. 62 (1931). En och annan, som just nu svettas med sin julroman, lär väl inte ha något emot en sympatistrejk. Zetterström VärldHj. 225 (1942). — särsk.
α) (†) i uttr. svettas att göra ngt, anstränga sig l. möda sig att göra ngt. VFörsök 2: 106 (1754).
β) i uttr. för att beteckna att ngn är i stor förlägenhet l. att ngn är rädd l. ansätts hårt l. att ngn oroar sig l. ängslas o. d.; särsk. i sådana uttr. som svettas vid (tanken på) ngt, svettas för ngn l. ngt. Studenten svettades vid tanken på stundande tentamen. Hallenberg Hist. 3: 292 (cit. fr. 1614). Min .. correspondent i Stockholm försäkrade, att Lilljencrantz ganska mycket svettades för de 112,000 rdr, som med 6 procent ränta skulle innan februari månads slut vara betalta. Tersmeden Mem. 6: 51 (c. 1790). Han har en sträng förman, som han svettas för. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag har sett Atterbom mer än en gång svettas för dylika uppdrag (dvs. att sätta ord till musik). BvBeskow Lefn. 46 (1857). (I ett rum) till vänster om porten .. tog han emot studenter, som anmälde sig till hans föreläsningar i näringsrätt och här svettades de frackklädda offren vid hans tentamina. Siwertz JoDr. 15 (1928).
γ) (numera bl. mera tillf.) få det besvärligt, komma i en obehaglig situation, sona (se SONA, v. 1); särsk. i uttr. svettas för ngt, sona för ngt, umgälla ngt. J lären få swettas, om j eder förgripen på then ther mannen. Österling Ter. 3: 123 (1708). Akta er för sådana utlåtelser, ni kan få svettas för dem. Weste FörslSAOB (c. 1817).
δ) [eg. med tanke på att trycksvärtan pressas ut vid tryckningen; jfr motsv. anv. i d.] (†) i fråga om tryckning av böcker o. d.
α’) i uttr. pressarna l. pressen svettas, ss. uttr. för att ett boktryckeris press(ar) är i (full) gång. Många .. tro, at Skrif-friheten består uti at få skrifwa om hwilken och hwad de wilja, med den grofwaste och plumpaste styl, och Tryck-friheten uti at låta Prässen swettas under desse värda arbeten. Posten 1769, s. 716. Med bedröfwelse har jag inhemtat, at tryckningen af Odalmannens 2:dra Häfte ej kommer Arborelii tryckeri-pressar tilbörligen at swettas. Beskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 36. Som styrelsen .. skydde att beskatta undersåtarne, måste man företaga pappersmyntningen rigtigt i stort. Altonas pressar svettades natt och dag. Palmblad Norige 184 (1846).
β’) i uttr. svettas under pressen o. d., om skrift o. d.: vara under tryckning, tryckas. Zoroastre svettas ännu under Franske pressen. Björnståhl Resa 1: 92 (1770). (Skriften ”Skildringar ur det inre af dagens historia”) innehåller den giftigaste skandal, som ännu under Swensk tryckpresz swettats; och man måste erkänna, att saften är tillredd af en Mästarkocks hand. SvLittFT 1834, sp. 786.
ε) [jfr motsv. anv. av t. (ab)schwitzen, schweissen; jfr 3] kok. i fråga om matlagning, om grönsaker o. d.: värmas vid svag värme (varvid vätska avsöndras o. grönsakerna osv. får en blank yta). Grönsakerna får svettas i 1 – 1 1/2 hg matfett. VeckoJ 1959, nr 15, s. 44. Ansa, klyfta och skiva fänkålen, låt den svettas med oljan i tjockbottnad gryta. ICAKurir. 1995, nr 27—28, s. 9.
2) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.; eg. bildl. anv. av 1] avsöndra (blod), blöda; äv. intr.; jfr SVETT, sbst. 3. — särsk.
a) tr., i uttr. svettas blod, se BLOD 1 f; äv. (o. numera vanl., ålderdomligt) bildl., särsk. liktydigt med: slita hund, slita ont o. d.; i sistnämnda anv. förr äv. i uttr. svettas blod och vatten. HC12H 2: 53 (c. 1720: blod och watten). Svettas blod, säges, då blod utsipprar genom porerna. Dalin (1854). (Kejsar Caligula) kunde aldrig rätt hemta sig från förvåning öfver vidden af sin makt .. I saknad af mottryck svettades hans vilja blod som menniskokroppen i saknad af lufttryck. Rydberg RomD 40 (1877).
b) (†) intr.: svettas blod, blöda.
α) [med tanke på Jesu prövning på Oljeberget, varvid hans svett enligt Luk. 22: 44 föll ss. blodsdroppar till marken] om Jesus. Nu går det rättlig ann, nu måste Jesus swettas / Wed frisker Wåreluft! desz droppar regnelikt / Nedströma .. / .. Desz swett, är ingen swett, Blod, är den Pärledagg / Som twingar sig här fram. SkrVSocLd 20: 140 (i handl. fr. c. 1690).
3) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] med sakligt subj.: utsöndra l. avsöndra l. utdunsta fukt(ighet) l. vätska o. d.; överdragas med fukt osv. l. smetig l. klibbig beläggning o. d.; särsk. (i fackspr.) om glas: avsöndra en smetig beläggning på glasytan, som uppstår gm angrepp av fuktig luft (på grund av felaktig sammansättning av glasmassan); äv. med vätska o. d. som subj.: utsippra o. d.; jfr SVETT, sbst. 4. Glaset svettas. Hermelin Glas 71 (1966). — särsk.
a) (i fackspr.) om växt(del) l. frukt o. d.: (på grund av (stark) värme) utsöndra l. avdunsta vätska o. d.; bli fuktig; äv. med innehållsobj. Kornet dåger icke til at mälta, för än thet är Gålfflegat, och hafwer wäl igenom swettas. IErici Colerus 1: 107 (c. 1645). Barken på Terpentin-trädet är tjock, och swettas en klar transparent kåda. SvMerc. IV. 1: 330 (1758). Caffet svettas (vid bränningen) och blir oljigt på ytan. EconA 1808, oct. s. 58. (Fabrikanten) underkastar (tobaks)bladen en jäsning, låter dem svettas. UB 5: 119 (1873). Det luktar bruna bönor och kaffe ur stugorna och kåda ur tallarna, som svettas i värmen. Serner CollinAffLond. 244 (1914). Ett mastträ svettas blänkande fernissa. Selander Stad. 55 (1926). Det var stekhett. Gräset dreglar spottfradga, buskarna svettas, blanka blad. Det surrade, susade, sövde. Höijer Solv. 13 (1954). — särsk. om nyskördad frukt (i sht äpplen): överdras med en oljeartad, fet beläggning som uppkommer då vatten avdunstar från frukten. Weste (1807; om äpplen). Sedan frukten .. ”svettats” en eller annan vecka, ha även de minsta stötfläckar under tiden färgats bruna. Sonesson HbTrädg. 346 (1919).
b) (förr) i fråga om garvning, om (i torkrum o. d. förvarad) hud: avsöndra fukt (o. därvid komma i jäsning varvid håren lossnade), vara l. komma i jäsning; jfr SMULTA. När .. (hudarna) äro nog smorde, skola de utbredas på golfwet och bestänkas med kallt watten, och sedan läggas en stund at swettas. Bruno Gumm. 220 (1762). Sedan vatnet fått afrinna, läggas .. (hudarna) tilhopa, dock med ömsnings i akt tagande, under en eller par veckor uti kar at svettas, på det genom en lindrig varme en lätt jäsning uti dem måtte åstadkommas at befordra mjukheten. VetAH 1792, s. 59. Svettas .. (garf., om hudar) Vara i jäsning. Dalin (1854).
c) om ost: utsippra en svettliknande vätska. Då (edamer)osten ”svettas” jemnt, är det ett godt tecken. Grotenfelt Mejerih. 197 (1881). När .. (emmentalerost) är lagrad länge svettas den i hålen och har en nötliknande smak. HemKokb. 229 (1990).
d) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) om kall l. upphettad yta o. d.: bilda (droppar av) fukt l. väta o. d.; droppa av fukt osv., utsippra (droppar av) fukt osv.; överdragas med fukt(droppar); bli l. vara fuktig; äv. med innehållsobj. (särsk. i uttr. svettas fotogen, om fotogenlampa: (vid kyla) överdragas med en hinna av fotogen). Droselithus är en Steen af mångahanda färgho, när man honom håller för Eelden, så begynner han at swettas. Forsius Min. 120 (c. 1613). Fönstren svettas när det är kallt ute. Weste FörslSAOB (c. 1817). De nyss uppsatte kalla malmstenarne svettades betydligt, så att det dröp af dem. JernkA 1828, 2: 150. Ljusstakarna äro .. trefligare att hafva på matbordet än lamporna, som alltid ”svettas” fotogen. Höpken Momb. 220 (1908). I fartyg som kommer till Sverige från sydliga farvatten förekommer det att skrovet ”svettas” så mycket att det droppar från spant och däck, vilket givetvis kan ha förödande inverkan på lasten om den är av sådant slag att den kan få fuktskador. GHT 25 ⁄ 2 1947, s. 6.
e) om vätska o. d.: utsippra l. sippra l. utsöndras o. d. (ur l. genom l. från ngt); äv. med innehållsobj. betecknande ånga: ge ifrån sig. I .. (Freijers) tid swettades Honing utur Ekarne. Mörk Ad. 2: 200 (1744). Man .. drack sin varma punsch .. framsatt .. i vackra bålar af porslin .. ur hvilka bålar den guldgula saften svettades en berusande ånga. Crusenstolpe Mor. 3: 223 (1841). Alkoholen svettas genom de porösa murarna, förklarar vår följeslagare! Rogberg Två 94 (1929). — jfr UT-SVETTAS.
II. i icke deponentiell anv.
1) motsv. I 1: svettas; äv. med innehållsobj.; utom i bygdemålsfärgat spr. numera företrädesvis i de särsk. förb. SVETTA BORT, NED, UT o. i ssgn UT-SVETTA; jfr SVETTNA. VarRerV 30 (1538). Ey .. måste hon wijstas för länge .. (i badet) at hon .. för starckt swettar, thet henne Machten förtaga och Fostret förswaga kan. Hoorn Jordg. 1: 70 (1697). Svetta kall svett. Schultze Ordb. 5264 (c. 1755). Hästen törstar och dricker med begär (vid vattuskräck). Han swettar emellanåt, får krampedrag (osv.). Florman Hushållsdj. 83 (1834). Om man besöker badet, bör man först, ännu påklädd, svetta litet grand i förrummet. Odenius 2Celsus 54 (1906). Slaktarns röda ansikte svettade av sprit och spänning. Nilsson Bombi 192 (1932). — jfr AV-, KALL-, UT-SVETTA. — särsk.
a) övergående i bet.: smutsa ned l. orena (ngt) med svett l. gm att svettas; numera företrädesvis i den särsk. förb. SVETTA NED. Dalin (1854).
b) bildl. (jfr I 1 c): svettas; särsk. dels i uttr. svetta över ngt, svettas l. arbeta hårt l. intensivt med ngt, dels i uttr. svetta för ngt, dels: slita för ngt, dels: arbeta hårt l. intensivt med ngt. Philosophi hafwa swettat myckit ther öfwer (dvs. människans synd), och skrifwit många Volumina och stora Böcker om Dygd, Ähra, redeligheet och wälförhållande. Sylvius Mornay 281 (1674). Skall iag på denna Jord, för Brödesmulor swetta. Warnmark Sinnew. 37 (1687). Gif nåd .. / .. At the upgifwas ei i frestelsernas hetta, / Fast i anfächtnings eld en tid the måste swetta. Lybecker 39 (c. 1715). Böcker .. för hwilka så månge ha swettat, bli intet köpte. Dalin Arg. 1: 165 (1733, 1754). Från Barndomen måste then som vil blifwa Prest sittia och swetta i Schol-stoftet. Scherping Cober 2: 94 (1737). Svetta .. (dvs.) Arbeta tungt. Schultze Ordb. 5265 (c. 1755).
2) (numera föga br.) om solen: komma (ngn) att svettas; anträffat utan obj. Solen gjorde vägarne hvita och bländande, men den hvarken brände eller svettade. Arsenius MannKläd. 228 (1902).
3) (†) motsv. I 2: avsöndra blod, blöda; äv. med innehållsobj. (se slutet). (Sv.) Hiorten svettar, (lat.) Cervus sangvinat, cruorem stillat. Schultze Ordb. 5264 (c. 1755). — särsk. (†) i uttr. svetta blod, svettas blod. OPetri 1: 91 (1526; om Jesus). Gudinnan sielf begynte Blod att switta. Dahlstierna (SVS) 373 (c. 1696). Han som i Gethsemane svettade blod. Thomander 1: 263 (1862).
4) (†) motsv. I 3, med sakligt subj.: utsöndra l. avsöndra l. utdunsta fukt(ighet) l. vätska; överdragas l. bli överdragen med fukt osv.; äv. med fukt osv. som subj.: utsippra l. utsöndras osv.; äv. med innehållsobj. Trägårdsmästare, som plantera sina wäxter i krukor, märka dageligen, huru jorden tager syra, då krukan swettar et slem och mögel wäxer utan på krukan, då moszan straxt inställer sig på jorden. Linné Sk. 2 (1751). Ekblad 384 (1764). — särsk.
a) = I 3 a. The afbrutna (tobaks)bladen klyfwer man .. och när the sålunda omskorne äro, lägges the vp vt med en wägg vnder tak många rader på hwar annan, låter them så några dagar stå, tå the taga sig heta och begynna at swetta. Broocman Hush. 2: 107 (1736). Har man packat humlen i säckar och låtit den ”svetta” så öfvergår dess ljusa färg i en mera mörk. Lindberg Ölbr. 22 (1885). Ett korn, som icke svettat i halmen före tröskningen, är svårsåldt och misskrediterar både odlaren och köpmannen. LAHT 1888, s. 59.
b) motsv. I 3 d, om kall yta på föremål o. d.: droppa av fukt o. d.; vara överdragen med fukt(droppar); bli l. vara fuktig. Icke thesz mindre (dvs. trots torkan) swettade Marmorpelarna så häfftigt, lijka såsom the hade warit begutna medh Watn. Schroderus Os. 2: 573 (1635). När .. (tebanernas) Statuer och vthhuggne Beläten på Torget stående, wedh Macedonernes Ankompst swettade .. så hafwer .. sådant kunnat thet hårdnackade Folcket affskräckia, j fall (osv.). Sylvius Curtius 128 (1682).
c) motsv. I 3 e, om vätska o. d.: utsippra l. utsöndras (ur ngt). Sedan Ådrorna ey gifwa någon Blod mera, utan allenast en Wasla, hwilken lika som en Ånga swettar utur Ådrorna och sielfwa Modren, så warder Orenligheten som en Miölk-Wasla. Hoorn Jordg. 1: 299 (1697). Uti Rygg-foran (hos en svärdfisk) funnos 18 aflånga hål, utur hvilka svettade en fetma. VetAH 1771, s. 116. — jfr UT-SVETTA.
5) (numera nästan bl. i ä. fackspr.) tr.: upphetta o. komma (ngt) att utsöndra vätska o. d.; särsk. med avs. på tobaksblad: komma att utsöndra vätska o. därigm låta jäsa. Bönderne torka sina Tobaksblader, och hafwa lärdt at något litet swetta dem. Linné Vg. 130 (1747). På ett alldeles särskildt sätt får .. allt trä beredas, torkas och svettas innan det blir tjänligt (till en flygmaskin). NDA 6 ⁄ 5 1914, s. 6. Östergren (1951; angivet ss. fackligt). — särsk. (†) med avs. på masugn: upphetta, sätta i krävjelag; äv. abs. Svetta säges af masmästare, då de minska malm-upsättningen och låta ugnen komma uti kräfjelag, genom hettans tiltagande. Rinman (1789). Torka ugnen säges vid masugnar, då ugnen hålles med liten malmsättning uti starkt Kräfjelag. Är det samma som Svälta, eller Svetta ugnen. Dens. 2: 1019 (1789). — jfr AV-SVETTA.
III. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. motsv. I, II. — särsk.
1) motsv. I 1, II 1: som svettas; svettig. Wollimhaus Ind. (1652). Ling Gylfe 184 (1814; om Tors bockar). Under de tjocka tältdukarne var det qvaft som i blykamrar, och de svettande och pustande soldaterne kunde omöjligen få någon ro. Sundblad Off. 161 (1894). Ingen vind mer än de svettandes pustan. Dahlin SvartL 37 (1934). En föreställning dirigerad av en frenetiskt rabblande, ymnigt svettande direktör på gränsen till hysteriskt sammanbrott. DN 22 ⁄ 6 1984, s. 32. — jfr BLOD-SVETTANDE. — särsk. (numera bl. mera tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; dels närmande sig bet.: ivrig, dels, om doft: som karakteriseras l. präglas av l. avger en lukt av svett o. d. Fragga, fragga du mjöd! / .. Hvirfla, hvirfla omkring / inom gullkittelns ring, / .. Häf ditt svettande doft / emot stjernbeströdt loft. Ling As. 190 (1833). Stå der, nedsmutsad af resan och swettande af begär att se honom. Hagberg Shaksp. 3: 382 (1848).
2) (†) motsv. I 3, II 4, om hetta: ångande. Häste-dynga nysz kommen utur stallet är god til intet annat än at gifwa en swetande heta hos klena plantor och wäxter, efter hon är af naturen het och upwäcker en stark och hastig giäsning. Serenius EngÅkerm. 138 (1727).
IV. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. motsv. I, II. — särsk.
1) (numera föga br.) motsv. I 1, II 1: våt l. fuktig av svett; svettig; äv. om blod: blandad med svett; äv. bildl. Svettad .. (dvs.) Wåt af swett. Schultze Ordb. 5265 (c. 1755). Därs. (om blod). Under det obarmhärtiga elektriska ljusets skärpa framträder i utställningsfönsterna den vidriga blandningen af smaklöshet och svettad billighet i all sin ohyggliga nakenhet. SvD(A) 5 ⁄ 2 1906, s. 2.
2) (numera nästan bl. i ä. fackspr.) motsv. I 3 a, II 4 a, 5, om tobaksblad o. d.: som blivit föremål för svettning. Tobaksblad, eller Virginska blad, wäl swettade och mörkbruna. SFS 1847, nr 32, s. 38. Högstedt MatnVVäxt. 50 (1918).
3) (förr) motsv. I 3 b, II 4 om skinn o. d.: som undergått svettning. Svettad skinnull. Textilbok. 96 (1956).
V. motsv. I, II, ss. vbalsbst. -ning, om handlingen l. förhållandet att svettas; äv. konkret(are). — särsk.
1) motsv. I 1, II 1, om handlingen l. förhållandet att svettas; äv. konkret(are), dels (numera bl. mera tillf.) övergående i bet.: svett, dels (o. vanl.) om enskild omgång av svettning (i ovan anförd bet.). Komma i, äv. till svettning, börja svettas. Bringa, försätta ngn i svettning, komma ngn att börja svettas. Linc. Llll 1 b (1640). För at komma i swettning, hade jag inswept mig i min kappa. Ödmann MPark 134 (1800). Den (kolera)sjuke känner sig .. (efter diarréns o. krampens upphörande) styrkt, kommer till swettning och somnar på sidan. SPF 1831, s. 212. En liten svettning förstör sminket, hur väl anbrakt det än må vara. Wulff Petrarcab. 377 (1907). (Svettsjukan) kännetecknades bland annat av en fruktansvärt illaluktande svettning. Wirgin Häls. 3: 16 (1933). Dom här hemska svettningarna, också! Jag blir blodröd i ansiktet och alldeles våt. Gustaf-Janson ÖvOnd. 61 (1957). — jfr BLOD-, EFTER-, FEBER-, UT-SVETTNING. — särsk.
a) (numera föga br.) taga sin svettning, svettas. Han har tagit sin svettning och skall nu afkyla sig i det kalla vattnet. SthmFig. 1845, s. 272.
b) oeg. l. bildl., särsk. om hårt l. intensivt l. pressande arbete o. d.; särsk. (o. numera bl.) ss. förled i ssgrna SVETTNINGS-LÖN, -SYSTEM. Igenom hwad mycken wedermöda och arbete, samt många hårda och kåstsamma swettningar måste icke ungdomen tillwänias och draga sig fram. Lundberg Paulson Erasmus 70 (1728).
2) motsv. I 2 a, II 3. Den fordom ej sällan omtalade svettningen af blod har ej det minsta att göra med svettafsöndringen utan beror på små blödningar i huden. Uhrström Hemläk. 672 (1881).
3) (i fackspr.) motsv. I 3, II 4, om ngt som (i upphettat l. kallt tillstånd) utsöndrar l. avdunstar l. utsipprar en vätska (i form av droppar o. d.) l. överdrages med (en beläggning av) vätska o. d.; särsk. motsv. I 3 a, II 4 a, om växt(del) l. frukt o. d.: (av (stark) värme förorsakad) utsöndring l. avdunstning av vätska o. d.; äv. om självupphettning av fodermedel o. spannmål o. d.; särsk. i uttr. komma i svettning, börja svettas. Linné Vg. 233 (1747; i fråga om hös svettning). Sedan (hövålmarna) .. råkat i svettning, hvilken höjer höts smaklighet, slås de ut på morgonen till fullständigare torkning. Juhlin-Dannfelt 169 (1886). Kaffet rostas af en person till svag svettning. Grafström Kond. 128 (1892). Virke, som hyvlas av otillräckligt torrt trä, kännes vid beröring fuktigt och kärvt samt luggar lätt upp sig på ytan efter någon tids lagring. Det inträffar även, att sådant virke kommer i ”svettning” under lagringstiden, och ytorna mögla. Edberg TräB 166 (1929). Svettning .. kallas den process hos frukt, särskilt äpplen, varigenom en del vatten avdunstar och den urspr. vaxartade beläggningen på fruktens yta övergår till mer el. mindre oljeartad beskaffenhet. 3NF (1933). IllSvOrdb. (1955; om självupphettning). Svettning .. (dvs.) långsamt utsipprande av kreosotolja eller oljelösligt medel från ytan av behandlat virke. TNCPubl. 60: 164 (1975). — särsk.
a) (numera nästan bl. i ä. fackspr.) om en för fermentering företagen upphettning o. torkning av skördade tobaksblad; äv. om upphettning i varmrum av finmalen, med koksaltlösning fuktad tobak (för framställning av snus). Salander Gårdzf. 260 (1731). Derpå skiäres hwart blad i stiälk-ryggen et tum från ändan qwarters långt genom, och lägges i små högar at få en wärma, som en del plägar kalla swetning. Därs. 384 (1758). Ofta — och i regel i fråga om den tobak, som odlas i Sverige — måste äfven råvaran undergå en förnyad fermentering (”svettning”), ehuru denna process i allmänhet bör hafva verkstälts af tobaksodlaren eller tobakshandlaren, innan råvaran levereras till fabrikanten. ArbStat. A 2: 62 (1899). Sedan bladen såsats, öfverlemnas de åt en omsorgsfull svettning, hvilken kan utföras på många sätt. Därs. 67. SFS 1943, s. 595.
b) (i sht förr) i fråga om att kolmila blir fuktig av den vattenånga som av värme drivs ut ur veden. Härmed (dvs. att ångorna nått milans yta o. betäckningen blivit fuktig) begynner den af kolarne så kallade svettningen. Rejmers Koln. 11 (1868). De 4 till 5 första dagarna åtgå för milans torkning eller på kolarespråket ”svettning”. 2UB 5: 293 (1902). Under de första dygnen inträffar milans svettning, förorsakad därav, att de i milan under vedens torkning utvecklade vattenångorna kondenseras i den ännu kalla täckningen. Bergström Kol. 19 (1922).
c) (förr) motsv. I 3 b, i fråga om garvning: svettning av hud l. skinn, smultning. Åkerman KemTechn. 2: 512 (1832). Man använder .. en operation, kallad svettning, som verkställes på det sätt att .. (hudarna till sulläder) blötas några i sender och uppläggas i en hög med hårsidorne inåt hvarandra .. och lemnas till dess att de börja taga värma samt erhålla en egen lukt, då högen omvändes. Almström KemTekn. 2: 537 (1845). (Hudarna) tvättas .. flera gånger och bringas genom svettning i ett slags jäsning, hvarefter de väl afskafvas. AHB 52: 28 (1871). 2SvKulturb. 7—8: 258 (1937). Sullädret avhårades enligt en gammal metod, smultning eller svettning. HantvSv. 133 (1996).
d) (utom i α o. β numera bl. mera tillf.) motsv. I 3 d, II 4 b, om bildande av (droppar av) fukt l. väta o. d. på en kall l. upphettad yta; äv. konkret, om fukten osv. Klåckan 11 fann jag, at recipienten innan til på den sidan som wändes ifrån kakelungnen öfwerhölgdes med en ymnig swetning. VetAH 1740, s. 291. Murars, fönsters .. svettning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ahlman (1872: fönsters). — särsk.
α) (i fackspr.) om kondensering av fuktighet i lastrum (i sht på ä. järnfartyg), som kan uppstå på väggarna, under däcket o. på själva lasten. Svettning förekommer ofta i järnfartyg och kan bliva till skada för den inneliggande lasten. Stenfelt (1920). SohlmanSjölex. (1955).
β) (†) i fråga om testning av bösspipa gm att efter dess rengöring o. inoljning förvara bössan i en fuktig källare några dygn, varvid rost visar sig i minsta otäthet l. spricka. Profskjutning och svettning, äro de medel som i sådant ändamål (dvs. för att upptäcka fel hos piporna) användes. Almroth Karmarsch 646 (1839). Svettning .. (dvs.) Ett sätt att profva bösspipor. Dalin (1854).
VI. (numera bl. mera tillf.) motsv. I, II, ss. vbalsbst. -ande, svettning; särsk. motsv. I 1. Lemnius Pest. 16 (1572; uppl. 1917). Kroppen blijr af swettande matt, och Blodet tiockt. Lindestolpe Pest. 54 (1711). Bästa Tiden .. (för fårklippning) är från slutet på Maij Månad, in til Midsommars Dagen, ty efter då är warmast, kunna de ei allena snarare tårckas, och swettas wäl uti Ullen, genom hwilket swettande Ullen blir mycket lenare at Arbetas, utan får ock densamma sedan så mycket bättre tid och kraft til at wäxa. Alströmer Får. 23 (1727). (Galopphästen) Cocarde var utmärkt som utseende, men visade som vanligt sin nervositet genom ett ymnigt svettande. TIdr. 1895, s. 293.
SVETTAS10, resp. SVETTA10 BORT4. till I 1, II 1: gm att svettas bli av med l. utdriva (sjukdom o. d.), svetta ut. Är huden uthslagen med qwislor och sår, sticker och klijar, är bättre at man swettar bort watnet. Lindestolpe SuurbrFr. 18 (1718). Widegren (1788; med avs. på sjukdom). Svetta bort förkylningen. SvOrdb. (1986). —
SVETTAS FRAM10 4. till I 1: gm svettning alstras l. frambringas o. d.; äv. (motsv. svettas I 3 e) med subj. betecknande vätska: utsöndras; äv. bildl. När gossen honom (dvs. skorpionen) såg, som började att hettas, / Af svarta ettret våt, som fram ur kroppen svettas, / Förlorar han, tillreds att af hans krökta gadd / Bli sårad, allt sitt mod. Rutström i 2SAH 3: 239 (1803). Så kunde det alltså bli, plötsligt vara på andra sidan, och skräck småningom svettas fram ur själva det ansiktslösa ingen-aning, om var väg tillbaka. Oswald Privatm. 44 (1949). —
SVETTAS FRÅN SIG. (†) till I 3 a, om växt(del): (på grund av (stark) värme) ge ifrån sig (så l. så beskaffad lukt). Des (dvs. trädets) Qwistar, skiöna Bladh, des Blommor och des Frucht / Dhe swettas från sigh städz, en hiertans liuflig Lucht. Achrelius Dan. E 3 a (c. 1690). —
SVETTA NED10 4 l. NER4. till II 1: gm att svettas smutsa l. fukta l. väta ned (ngt). Weste (1807). Om man tror att poäng är det enda som kan få hockeyspelare att ta emot blåmärken och svetta ner tröjan, så (osv.). SDS 11 ⁄ 12 1989, s. C1. —
1) till I 1, II 1: gm att svettas driva ut l. bli av med (sjukdom o. d.); äv. abs.: svettas rikligt; jfr svettas bort. Det är skönt att svettas ut. The .. swettadhe vth i thetta heta badhet, then skadeliga säkerhetennes och öffuerdådighetennes siuko. PErici Musæus 3: 13 b (1582). Auerbach (1913; med avs. på sjukdom). Spriten hade jag svettats ut. FemFinFörf. 76 (1974). särsk. i oeg. l. bildl. anv. De stundeligen tillstötande penningeanfallen, frestelserna och anfäktningarne äro både stora och åfta odrägelige, men dem han allt måste svettas ut och bry sitt hufvud före och intet alltid kan nämna om för de andra. Eneman Resa 2: 231 (1712). Då Don Juan kan i helvetet svettas ut sina synder, är det ingen annan vån, än att Adam Homo kastas in i den ibsenska gjutformen. (Cavallin o.) Lysander 339 (1877). särsk. (†) under hårt arbete skaffa fram pengar till (ngt); äv. abs.: arbeta mycket l. strängt. Meijerfelt ligger inne i staden (Lublin) meed een guarnison och kör dhem till svetta uht branskatten. Carl XII Bref 294 (1703). (Lat.) Desudare .. (Sv.) Swetta ut, arbeta mycket. Ekblad 384 (1764).
2) (†) till I 1, II 1: upphöra att svettas. Sahlstedt (1773). (Sv.) svettas ut .. (fr.) cesser de suer. Schulthess (1885).
3) till I 2, II 3: utsöndra (blod). Si, til at borttaga sådan smitto (dvs. människans synder), måste Jesus swetta ut sit oskyldiga blod. Spegel Pass. 140 (c. 1680).
4) till I 3, II 4, om ngt sakligt: utsöndra l. avsöndra (fukt(ighet) l. vätska o. d.); äv. abs., ofta: utsöndra osv. all vätska osv.; äv. med vätska o. d. ss. subj.: utsippra l. utsila o. d. (se b). Ögnewrårne swätta vth tårarne. Schroderus Comenius 248 (1639). Vid Granåen .. war marmorberg, aldeles lika Rättwiks marmorbrått .. Notabelt war här, at då man slog sönder stenen, som war ganska tung, swettade han ut en swart luktande fetma eller Petroleum. Linné Dal. 22 (1734). Uphöijningarne på tungan äro af olika slag. De större ha hals och swetta ut en fugtighet. Hernquist Hästanat. 107 (1778). Till och med gatstenarna tycktes svetta ut giftiga gaser. Ahlman SvårSt. 58 (1915). Det tunna limskiktet hinner .. binda och torka innan faneret ”svettats ut” och allt vatten avdunstat. HantvB I. 2: 201 (1934). särsk.
a) (numera mindre br.) till I 3 a, II 4 a, om växt(del): (på grund av (hög) värme) utsöndra l. avsöndra l. avdunsta (vätska o. d.); äv. abs., ofta: utsöndra all vätska osv. När Watnet wäl ähr affrunnit, och .. (ärtskockorna) hafwe swettat vth, skal man göra them in vthi en Potta. Salé 94 (1664). (Gran) Svettar ej ut mycket kåda. Juhlin-Dannfelt 112 (1886). Varma dagar svettas .. (växten) ut ett slags ljusgult gummi. Grebst Bröll. 35 (1913).
b) (numera bl. mera tillf.) till I 3 e, II 4 c, om vätska l. fuktighet o. d.: sippra l. sila l. droppa ut. Om man vti en Bägare, giord af Murgrön eller Jloff, giuter Win och Watn, så kommer och swettas Winet vt igenom Bägaren, och Watnet blifwer allena qwar der inne. Bliberg Acerra 234 (1737). Den egenskap desza (kylande) Vaser hafwa, kommer deraf, att de låta en del af det watten de innehålla swetta ut. JournLTh. 1811, s. 1209. Under den starka värmen svettas tjäran ut ur veden och rinner från tjärdalens botten ned i en ränna och därifrån i en tunna. Sandström NatArb. 2: 146 (1910). Agvald Körtekn. 21 (1957).
1) till I 1, II 1: rum l. lokal där ngn l. ngt (kan) svettas; särsk. om sådant rum i badhus l. bastu o. d.; jfr svettnings-rum 1. SAgrell (1712) i KKD 5: 317. Den som vill ha ännu högre, torr värme placerar sig en stund i laconicum, svettrummet. DN 18 ⁄ 3 1967, s. 42. särsk. (förr) om rum i byggnad där man samlade får för att de skulle svettas (o. därmed ullens vikt ökas). Karlar föra in Fåren utur svett-rummet, binda ihop deras fötter, och lägga dem på golfvet bredevid dem som klippa. Alströmer PVetA 1770, s. 35.
2) till I 3 a, II 4 a, 5: rum l. lokal i tobaksfabrik för svettning av tobaksblad; jfr svettnings-rum 2. WoJ (1891).
B (†): SVETTE-RUM, se A.
C: (V 1) SVETTNINGS-BAD. svettbad; särsk. om bastubad. Svettningsbadet (badstugubadet) är det äldsta folkbadet. 2NF 8: 730 (1907). —
(V 1) -DRYCK. dryck som framkallar svettning, svettdrivande dryck; jfr svett-dryck. Den sjuka bör .. energiskt förhindras att under pågående svettning lämna sängen, och om man vill, kan man giva en svettningsdryck av fläderblomma. SydsvMedHistSÅ 1965, s. 75. —
(V) -FENOMEN. särsk. till V 3, om det fenomenet som består i frukts svettning. Svettningsfenomenet framträder mycket starkt hos vissa äppelsorter, t. ex. oranieäpple, minst hos renetter. 2NF 27: 1292 (1918). —
(V 1) -KUR. = svett-kur, sbst.2; äv. bildl. De exakta vetenskaperna få öfverlefva krisen med det vilkor, att de underkasta sig en svettningskur, som utdrifver hvad som finnes af poesi äfven i dem. VRydberg hos Åkerblom Dikt. Förord (1890). SAOL (1973). —
(V 1 b) -LÖN. (förr) om en mot hårt arbete oproportionerligt låg lön, svältlön. 2NF 27: 1293 (1918). —
(V) -PERIOD. period varunder ngt svettas; särsk. till V 3, 3 b, dels om frukts svettning, dels (i sht förr) om kolmilas svettning. Rejmers Koln. 14 (1868). Den jämförelsevis starka avdunstningen under svettningsperioden är högst ofördelaktig för sådana frukter, som hava anlag för att skrumpna starkt. Sonesson HbTrädg. 347 (1919). —
(V) -PROCESS. process varunder ngt svettas; särsk. dels (i fackspr.) till V 3 a, om tobaksblads o. snus svettning, dels (om ä. förh.) till V 3 c, om skinns svettning. (Tobaks)Bladen torkas icke genast utan få först under en ”svettningsprocess” genomgå en långsam omvandling som man ansett vara ett slags jäsning. Elfving Kulturv. 161 (1895). Svettningsprocessen utföres så, att skinnen hängas upp i ett slutet rum, därvid närvarande bakterier så småningen åstadkomma en jäsningsprocess, varvid ammoniak utvecklas. Hagberg o. Asklund Textilind. 122 (1924). Snus framställes av finmalen tobak, som efter fuktning med koksaltlösning får undergå svettningsprocess (jäsning) i varmrum, varpå den efter ytterligare behandling med lösningar av andra mineralsalter, färgämnen och essenser, avkyles. HandHantv. Hand. 7: 169 (1939). —
-RUM.
2) till V 3 a, c: rum l. lokal för svettning av tobaksblad l. skinn; jfr svett-rum 2. Sedan hudarna afrunnit, hopvikas de och upphängas hvar för sig i svettningsrummet på bjelkar. AHB 52: 51 (1871). ArbStat. A 2: 147 (1899). —
(V 1) -SKOV. (numera mindre br.) = svett-skov. Götheborg .. led (år 1765) .. af en illaartad lentescerande nervös Feber med mattande, täta svettnings-skof. Ilmoni Sjukd. 3: 292 (1853). —
(V 1 b) -SYSTEM. [av eng. sweating system] (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) om lönesystem som är inriktat på att pressa arbetaren att mot minsta möjliga lön göra ett oskäligt intensivt arbete i hopp om att därigm höja arbetsförtjänsten; i sht i sg. best. Torpson Eur. 2: 367 (1896). ”Svettningssystemet” förekom även i Tyskland men vann icke någon större utbredning i Sverige, där i varje fall ”kasernering” av sömnadsarbetare aldrig förekom. Dædalus 1946, s. 82. —
(V) -TID. särsk. (i sht förr) till V 3 b: tid då en kolmila svettas. Milans slagning sker under en viss period af kolningstiden, under den s. k. svettningstiden. JernkA 1904, s. 310.
Spalt S 15086 band 32, 1999