Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVARTA, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or (HovförtärSthm 1592 C, s. 54, Weste FörslSAOB (c. 1817)) l. -er (Sigfridi A 4 a (1619), Linné Öl. 163 (1745)).
Etymologi
[sv. dial. svarta; avledn. av SVART, adj. (l. delvis ombildning av SVÄRTA, sbst.1, med anslutning till SVART, adj.)]
(†) om fågel som är svart till färgen; särsk. dels om svärta (se SVÄRTA, sbst.1) dels om fågeln Fulica atra Lin., sothöna. HovförtärSthm 1592 C, s. 54. Följande siöfåglar finns vid Veddö .. Änder, knipor .. alar, svartor. Lychnos 1950—51, s. 203 (1712). Som thezse siöfoglar äro .. swarta öfwer alt .. så nämnas the och af färgan Swartor. Broman Glys. 3: 520 (c. 1740). Weste FörslSAOB (c. 1817; om sothöna).

 

Spalt S 14945 band 32, 1999

Webbansvarig