Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVANSAD svan3sad 2, p. adj.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. svanset; väsentligen avledn. av SVANS (jfr FOTAD, LEMMAD m. fl.); i bet. 4 b dock (delvis) p. pf. av SVANSA]
som har svans, svansförsedd; jfr BESVANSAD, SVANSIG 1.
1) motsv. SVANS 2; numera i sht ss. senare led i ssgr. En svantsad apa. Schultze Ordb. 5237 (c. 1755). Så vidrig .. anblicken af en svansad människoras måste förekomma oss. Quennerstedt StrSkr. 1: 305 (1883, 1919). Auerbach (1913). — jfr BRED-, KNORR-, KORT-, KRUM-, LÅNG-, SLOK-SVANSAD.
2) (†) motsv. SVANS 2, om häst: som har uppbunden svans. Schulthess (1885).
3) (†) motsv. SVANS 3: försedd med stjärt. Retzius Djurr. 63 (1772; om sköldpaddas kropp). Fischerström 1: 101 (1779). — jfr BORST-SVANSAD.
4) (numera bl. tillf.) motsv. SVANS 4. (Fjärilssläktet) Pontia .. Vingar hela, ej svansade. Thomson Insect. 146 (1862). — särsk.
a) motsv. SVANS 4 c. Pulsatilla Mill .. Frukterna med mycket långt och hårigt spröt (svansade). Nyman VäxtNatH 1: 272 (1867). God kapris skall alltid ha stjälkdelen kvarsittande, svansad kapris. Jönsson Gagnv. 238 (1910).
b) motsv. SVANS 4 e, SVANSA 5. Schultze Ordb. 5237 (c. 1755). Stiga noterna nederåt, så blifwa de ock nedåt swansade; stiga de uppåt, stryker man ock, eller swansar dem uppåt. Täubel Boktr. 1: 164 (1823).

 

Spalt S 14848 band 32, 1998

Webbansvarig