Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVANGKLINGA, r. l. f.
Etymologi
[ssg med KLINGA, sbst.1; sannol. av en icke anträffad ssg i t., vilkens första led är t. schwang, biform till schwank, svängande, böjlig, smal, till stammen i schwanken, svanka (se SVANKA, v.)]
(†) om den tunna bindvävsskiva som delar öronsnäckans spiralkanal i två delar. Waldthornet (i örat) delas längs efter mitt i tu inuti genom en Swangklinga (lamina Spiralis propria) så at inuti waldthornet äro twenne gångar, som bli alt smalare och smalare. Rosenstein Comp. 278 (1738).

 

Spalt S 14828 band 32, 1998

Webbansvarig