Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVALM, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[sv. dial. svalm; jfr ä. d. sualm, d. dial. svalm, nor. svalm, mlt. swalm, mnl. swalm (nl. zwalm), fht. widerswalm, strömvirvel, t. dial. schwalm, stickande lukt; avledn. av roten i SVAL, adj.]
(†) om (fuktig) ånga l. rök. Meteora .. födhas .. af Exhalationer, thet är af then dimba ånge eller, sualm, som wthryker af Iorden och watnet, igenom Solennes wärme, och stiernornas krafter. Forsius Phys. 113 (1611).

 

Spalt S 14799 band 32, 1998

Webbansvarig