Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVALE sva3le2, sbst.2, äv. (numera bl. ngn gg, i vitter stil) SVAL sva4l, sbst.2 (CIHallman 42 (1775: källarsval), Runeberg Dikt. 40 (1909)), r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. svala, Psalt. 144: 12 (Bib. 1541) osv.); förr äv. SVALA, sbst.3 r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (Rosenfeldt Vitt. 159 (c. 1690), Fernander Theatr. 200 (1695)) l. -ar (se ovan).
Ordformer
(sval 1775 (: källarsval)—1909. swall- 1661 (: kiällar swallan). -a 1569 (ss. obj.), 1587 (ss. subj.)—1934 (efter prep.). -e 1529 (efter prep.), 1538 (ss. subj.) osv. — förr äv. skrivet su-, sw-, -hl-)
Etymologi
[fsv. svali, sv. dial. svale; jfr ä. d. suale (d. svale), nor. sval, fvn. svalar, pl.; möjl. i avljudsförh. till SYLL]
1) i sht i fråga om ä. folkligt byggnadsskick, om utrymme framför en byggnads (särsk. uthus l. bods) yttervägg l. gavel(ingång) begränsat av utskjutande timmervägg o. täckt av det utskjutande taket, ofta mer l. mindre öppet på utsidan; äv. om överbyggd trappnedgång till källare, källarsvale; äv. om förrum (särsk. till stall l. fähus) i byggnadslänga; äv. om olika modifikationer av sådan byggnadskonstruktion; jfr FÖRSTUGU-KVIST, KVIST, sbst.2 G1R 6: 165 (1529). Qwist eller swale vthan för huset. Wallenius Proj. C 4 b (1682). Utbyggen eller skiul (vid residenshus) och swalar wid dörarne, böra ej ankomma på Cronones bekostnad. PH 5: 2931 (1750). Taken till Svalen öfver Trappgången till källaren af Bräder, bristfälligt. Ambrosiani DokumPprsbr. 119 (i handl. fr. 1828). Fähus med svale och inbyggdt afträde. PT 5⁄2 1912, s. 4. Typologiskt sett är .. (förstugan) en avbalkning av den inbyggda svalen. VästmFmÅ 16: 27 (1926). Far dit och gräv upp i källaren på höger sida innanför svalen. Wassing Dödgr. 252 (1958). Ingången (till eldhuset) finns i gaveln och svalen bildas av ett framskjutet tak samt ofta av förlängda långsideväggar. Håkansson FrStockStuga 68 (1976). — jfr BADSTU(GU)-, FÄHUS-, GAVEL-SVALE m. fl.
2) om korridorliknande öppen gång l. balkong l. galleri i byggnad.
a) i fråga om ä. folkligt byggnadsskick, om (på stockar l. stolpar vilande o.) med trappa l. stege försedd svale (i bet. 1) l. öppen gång längs övre våningen i en byggnad. 3SthmTb. 6: 203 (1607). Hos .. (rikt folk) voro loft byggde öfver vist- och brygg-husen .. En lång gång, som gick framför lofts dörren, kallades Svale. Botin Hist. 1: 143 (1789). Bodarnas övre våning l. loftet har en utbyggd svala av stock längs främre långväggen framför de till loftet ledande dörrarna. FolklEtnSt. 1: 101 (1916). I svalens golv är en öppning, där en yttre trappa gått upp. EtnolKällskr. 3: 41 (1946). Runt övervåningen på huset löpte en gammaldags överbyggd svale. SvHandordb. (1966). — jfr HÖG(AN)LOFTS-SVALE.
b) i fråga om nutida förh., i flerbostadshus: på övre våningsplan befintlig(t) utskjutande längsgående gång l. korridorliknande balkong l. galleri med tillträde till lägenheterna; i ssgn SVAL-GÅNG (i bet. 2 b).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i boningshus: förstuga; korridor; äv. om trappavsats l. våningsplan. I Swalen (i prästgårdens nattstuga) ett fänster, i Cuntoret itt fänster. Fatab. 1918, s. 63 (c. 1655). Hela truppen gick sakta efter, och snart stodo de i en mörk förstuga eller så kallad ”svale”. Wetterbergh Sign. 151 (1843). Det fanns två sådana (baktrappor) , hvilka på ömse sidor ledde upp till en stor ”svale” eller korridor. Carlén Skuggsp. 2: 283 (1865). Till höger om salen lågo familjens sovrum, skilda genom en liten svale med trappa till undervåningen. MinnGPrästh. 1: 150 (1924). (Stugan) har .. en förstuga, svalen .. ock innanför denna ett boningsrum. Landsm. 1926, s. 10. (Lägenheten) som man kom upp till först genom en nedre förstuga och så en svängd trappa upp till en svale, vi hade där en ytterdörr med stora glasrutor ända ner till en aln från golvet. Wigforss Minn. 1: 38 (1950). De bor på samma svale. SvHandordb. (1966; angivet ss. provinsiellt). Inför ett system mellan grannar som bor på samma svale i hyreshusen, som gör att folk inte behöver ligga döda i tre månader. SDS 24⁄2 1992, s. C8.
Ssgr (utom i ssgn SVAL-GÅNG numera bl. i fråga om ä. folkligt byggnadsskick): A: (1) SVAL-BYGGNAD. med svale försedd byggnad. Hildebrand Medelt. 1: 428 (1884).
-GÅNG.
1) till 1: svale. Stugan (hade) svalgång på gaveln såsom uppgång till loftet. Nilsson Bokh. 49 (1937).
2)
a) till 2 a: svale. Den på .. (fataburens) alla fyra sidor utskjutande .. svalgången hvilar på bjelkar; den upplyses genom nio gluggar. AntT 2: 86 (1869). Slottet (var) ett vidsträckt helt .. med väggar, som .. fattiga på fönster, voro så mycket rikare på .. svalgångar. Rydberg Sing. 3 (1894). Den gamla präktiga bergsmansgården med sin långa, täckta svalgång och sitt grönskande torvtak. Böök ResSv. 123 (1924). Kyrkan (från 1100-talet) är .. lagd i två våningar. Undervåningens murar .. krönas av svalgångar med sirliga kolonnetter och rundbågar. Roosval RomK 167 (1930). Loftbod med svalgång. EtnolKällskr. 3: 40 (1946).
b) till 2 b, i fråga om nutida förh., i flerbostadshus: på övre våningsplan befintlig(t) utskjutande längsgående gång l. korridorliknande balkong l. galleri med tillträde till lägenheterna. SAOL (1973); möjl. till 2 a. Dravnieks ByggOrd. 278 (1988).
Ssgr (utom i ssgn svalgångs-hus 2 numera bl. i fråga om ä. folkligt byggnadsskick): svalgångs-bod. med svalgång försedd bod. TurÅ 1911, s. 124.
-byggnad. jfr -bod. TT 1903, Ark. s. 71.
-hus. hus försett med svalgång. 1) till -gång 2 a. Rig 1920, s. 95. 2) (i fråga om nutida förh.) till -gång 2 b. TNCPubl. 52: 58 (1973). NE 12: 417 (1993).
-loft. jfr loft, sbst.1 3 c, o. -bod. Gruddbo 210 (1938).
(1) -HÄRBRE. jfr härbärge 3. Gruddbo 211 (1938).
(1, 2) -OMGÅNG. svalgång (se d. o. 1, 2 a); jfr om-gång II 3. Strindberg SvFolk. 1: 206 (1881).
(1) -TAK. (svals-) om det överskjutande taket över en svale. Svalstaket af bräder, 132 tolfter. Ambrosiani DokumPprsbr. 293 (i handl. fr. 1861).
B: (3) SVALE-LAG. (numera bl. tillf.) om förhållandet att ha gemensam ”svale”; jfr lag, sbst.3 15. Svalelag borde inte finnas, det är mycket trevligare att ha svalen för sig själv. NTid 1928, nr 108, s. 5.
(3?) -SYSSLA. (†) syssla avsedd l. lämplig att utföra i förstuga, övergående i bet.: struntsak? Det har på Drottningens sida skutit til en hoop svalesyslor, som mig nu intil klockan 4 uppehållit. Bark Bref 1: 229 (1704).
C (†): SVALS-TAK, se A.

 

Spalt S 14771 band 32, 1998

Webbansvarig