Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SURPRENANT syr1prenaŋ4t l. sur1l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, adj. -are. adv. =.
Ordformer
(sur- 1682—1913. syr- 1889—1913)
Etymologi
[av fr. surprenant, p. pr. av surprendre, förvåna, överraska (se SURPRENERA)]
(numera bl. med ålderdomlig prägel) överraskande l. oförmodad l. oväntad l. förbluffande. Detta tahl kom oss surprenant före. RARP 14: 64 (1682). En herre af djupsinnighet, outtröttlig arbetsamhet och det surprenantaste minne. Tersmeden Mem. 1: 184 (c. 1790). Visst är, om icke alla märken ljuga, / att något surprenant här föregår. Sturzen-Becker 6: 85 (1868). Auerbach (1913).

 

Spalt S 14657 band 32, 1998

Webbansvarig