Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUPPLIKAT, n.
Ordformer
(äv. supli-)
Etymologi
[jfr t. supplikat, eng. supplicat; till p. pf.-stammen i supplicare (se SUPPLICERA)]
(†) supplik, supplikation; jfr SUPPLIKATIE. Fru Kirstines sista suplikat .. torde i Biographiska Delen (III) bättre få plats. DelaGardArch. 2: 60 (1832). Därs. 4: 3.

 

Spalt S 14611 band 32, 1998

Webbansvarig