Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMPA sum3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[samhörigt med stammen i SUMLA, v.1, SUMMA, v.2 (o. nor. (med p- resp. r-inskott) sumple, slösa bort, -sumpre, i ssgn forsumpre, slarva bort)]
1) (vard.) tappa (ngt); förlora l. bli av med (ngt); ngn gg äv. med personobj.: tappa bort, förlora ur sikte. Klart att han låter killen märka, att han är skuggad. Jag håller tio mot ett, att han sumpar honom för alltid nu. Bergvall Sayers MördRekl. 234 (1937). Han klev i väg två trappsteg i taget och höll på att sumpa pluggväskan, som var sprickfärdig av latinlexikona. Sjöman Lekt. 62 (1948). Om jag inte sumpat tändstickorna nånstans, hade det aldrig hänt. Trenter KallHand. 13 (1957). Wesley var fräknig och rödhårig och hade sumpat en gadd i överkäken. Asklund BrödKlar. 188 (1962). Han fick ont i benet som han sumpat i Karelen för femton år sen. Brunner SvVill. 371 (1987).
2) (vard.) försumma (att utnyttja ngt); gå miste om (ngt), ”bomma”; misslyckas med (ngt); försitta (ngt); missa (ngt). Idealiska måltillfällen sumpas genom bristande skjutförmåga eller ”nervositet” hos forwards. Swing 1921, nr 19, s. 4. Ja, nu sumpade jag träningen igår, för jag ville plocka den här buketten till moster. Stadener Triangeldr. 181 (1945). Hon kom ihåg vartenda trick hon tagit hem eller sumpat sedan konung George den femtes regeringstid. Alving HemBäst 37 (1948). Ombud sumpade uppgörelsen — åklagaren anmäld. GbgP 1948, nr 125, s. 6 (rubrik). Färjestad sumpade fyra solklara chanser vid ställningen 3—2. Därs. 17⁄3 1986, s. 34. — särsk.: komma för sent till (ngt); icke hinna fram i tid till (ngt). Bergman SkolpSlang 124 (1934; med avs. på lektion). (Jag) berättade att jag sumpat tåget i Karis och förbrukat min reskassa. Schulze BöndSvFinl. 257 (1935). En försenad Palme med håret på ända jagande in i östra valvet som en skolgrabb på väg att sumpa morgonsamlingen. DN 10⁄10 1969, s. 6.
3) (numera föga br.) refl., i uttr. sumpa sig, dabba sig, ”göra bort” sig. Johan, come here and take the wheel! (En måste lära dom här jävla bönderna lite engelska, förstås, annars sumpar dom sej.) Äre klart? All right! Engström Bläck 66 (1914).
Särsk. förb.: SUMPA BORT10 4. (vard.) till 2: låta (ngt) gå sig ur händerna (gm egen klumpighet o. egen förskyllan), gå miste om (ngt). Du vet, att jag är samvetsgrann annars, jag lurar aldrig någon när det är fråga om arbete, men jag gick verkligen och sumpade bort några saker. Rogberg Hustru 27 (1928). Klart och fint månsken måste det vara för att skyttet skall lyckas .. annars frestas man bara att skjuta i dålig belysning, bommar eller skadskjuter räven och sumpar bort ett vackert skinn. Petre KonstJakt 69 (1935). Mezzrow o. Wolfe Dans 91 (1955).

 

Spalt S 14542 band 32, 1998

Webbansvarig