Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMMITET, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-té 1729. -tet 1826—1871)
Etymologi
[jfr t. summität, eng. summity, fr. sommité, alla: översta delen av ngt; av mlat. summitas (gen. -tātis), översta delen av ngt, avledn. av summus (se SUMMA, sbst.)]
(†) om det översta l. högsta av ngt; äv. bildl., särsk.: härlighet l. fröjd. Biurman Brefst. 178 (1729). Hvad är paradis, om ej der frihetens himmelsluft flägtar; der ena ögat är rigtadt till himmelens summiteter och det andra till jordiska skatternas djup. Fahlcrantz 2: 97 (1826, 1864). Dalin (1871).

 

Spalt S 14529 band 32, 1998

Webbansvarig