Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUM sum4, interj.
Ordformer
(sum 1818 osv. summ 1950)
Etymologi
[jfr t. summ, d. sum; av ljudhärmande ursprung (efterliknande ett vibrerande surrande ljud) (l. till SUMMA, v.1)]
återgivande det ljud som uppstår vid insekts flykt l. ngt som erinrar om detta ljud. Ännu jemt susar den kalla winden genom det uddiga hagtornet: låter sum, mum, hurra, hopp. Lundblad Shakespeare Lear 86 (1818). Det är tankarne i mitt hufvud som samlat sig likt en bisvärm i en stock. Sum! sum! säger tankarne … alldeles som bien. Strindberg Svanehvit 120 (1902). Humlor, flugor och trollsländor for och summade omkring honom, summ, summ: han tyckte om det. Höijer Martin 62 (1950).

 

Spalt S 14510 band 32, 1998

Webbansvarig