| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SULTANAT sul1tana4t, n.; best. -et; pl. = (SAOL (1900) osv.), äv. (numera föga br.) -er (SAOL (1900), Östergren (1950; betecknat ss. sällsynt)).
område l. land över vilket en sultan (se d. o. 1) råder; äv. om sultans välde l. värdighet; jfr SULTAN-DÖME. Sultanatet Zanzibar på Afrikas östra kust. Svensén Jord. 205 (1885). Hade Emin endast egt nog många millioner, hade han trott sig kunna köpa sultanatet i Stambul, som man köper ett hus. Heidenstam End. 131 (1889). Bland de Federerande Malajstaterna intar sultanatet Perak en mycket bemärkt plats. Adelborg Djung. 233 (1936). Mycken fattigdom och efterblivenhet kunde konstateras (i Turkiet), vilket inte var att undra på, så länge som sultanatet varit ett stagnerat samhälle. Boheman Vakt 1: 187 (1963).
Spalt S 14509 band 32, 1998