Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUJETTERA, v.
Etymologi
[till SUJETT, adj.]
(†) refl., i uttr. sujettera sig ngt, underkasta l. underordna sig ngt. At vijsa, ded man icke behöfde at sujettera sig sådane vilkohr. RARP 9: 142 (1664).

 

Spalt S 14484 band 32, 1997

Webbansvarig