Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUFFRAGANT, m.
Etymologi
[jfr ä. eng. suffragant, fr. suffragant (jfr äv. ä. it. suffragante, adj., som är suffragan (se d. o. 1)), av lat. suffragans (gen. -antis), p. pr. av suffragari, rösta (se SUFFRAGERA, v.)]
(†)
1) person som har rätt att rösta i beslutande församling. Andersson (1857). Ekbohrn (1904).
2) suffraganbiskop (se d. o. 1). Schroderus Os. 1: 91 (1635).

 

Spalt S 14436 band 32, 1997

Webbansvarig