Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUDLARE, sbst.2, m.//(ig.).
Etymologi
[liksom ä. d. sudler, av t. sudler (mlt. sudeler), fältkock, kvartermästare, av sudeln, sjuda, koka, gm kokning bereda, av sieden, sjuda (se SJUDA, v.)]
(†) om marketentare; jfr SUTTLARE; anträffat bl. ss. förled i ssgn SUDLARE-PLATS.
Ssg (†): SUDLARE-PLATS. om plats utanför militärt läger på vilken marketentare tilläts driva sin rörelse. Det var icke tillåtit för någon, att komma (in i lägret) .. som ej hörde till krigsfolket .. och utsågs därföre en plats utom lägret för dem, som hade något att afgöra med krigsfolket, hvilket ställe kallades Sudlare plats. 2VittAH 3: 363 (1788, 1793). SKL (1850).

 

Spalt S 14428 band 32, 1997

Webbansvarig