| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖTTA stöt3a2, v.2 -ade (FSjöbohm Sjöm. 14 (1791) osv.) (imper. stött Gosselman SNAmer. 2: 15 (1833) osv.; stötta Sehlstedt 3: 209 (1857) osv. — p. pf. stött Rydholm 147 (1967); stöttad VetAH 1819, s. 10, osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) (i sht underifrån l. diagonalt l. från sidan) placera ngt (i sht en stötta l. stöttor) så att det uppbär (ngt) l. håller (ngt) uppe l. upprätt l. stående l. i fast l. önskat läge, stödja, understödja; sätta en stötta l. stöttor mot l. under (ngt), förse (ngt) med en stötta l. stöttor; äv. om det som stödjer: ge stöd åt (ngt), utgöra stötta för (ngt); i sht i fråga om att på sådant sätt hindra ngt från att störta in l. falla omkull; äv.: placera (ngt (t. ex. kroppsdel) mot l. under ngt) för att få stöd; äv. med personobj. (se c); äv. dels intr. (se a) o. refl. (se e), dels abs. Den halvt nedrasade gärdsgården stöttades med störar. Stötta et skepp i dockan eller på stapelen sker med stöttor under bärghultet och under bottnen samt mot sidan. Dalman 54 (1765). Vid stråtens djupaste gropar och vådligaste stalp måste han ofta med all sin kraft stötta det stjelpande lasset genom att sätta axeln under. LoF 1873, s. 44. Underliga kåkar, snedvridna, stöttade. Engström Glasög. 134 (1911). Vid överrullningen få knäna icke dragas upp för kraftigt, enär de då vid händernas stöttning vid nedslaget kunna slå mot hakan. IdrIMar. 1935, s. 67. (Frukt)trädens grenar voro stöttade för att inte brytas under de väldiga bördorna. MestAEngström 227 (1941). ByggnArbMinn. 129 (1950; abs.). Lindroth Gruvbrytn. 1: 189 (1955). — jfr SIDO-, STAG-, UNDER-, UPP-STÖTTA o. STAG-STÖTTAD. — särsk.
a) i uttr. stötta (ngt) mot l. på l. under ngt, placera ngt mot osv. ngt för att ge det stöd; äv. i uttr. av typen stötta på ngt, äv. intr.: vara stöttad av ngt. Stående med vidt skilda ben, och ena foten stöttad mot drillståndaren, för att trygga sig för öfverhalningar. Gosselman SNAmer. 1: 28 (1833). Han gick ut i skrifrummet .. och satte sig i skrifbordsstolen, satte armbågarne på bordskanten, stöttade under hakan och försökte låta bli att tänka. Grebst Grängesbg 27 (1908). Den nedersta brädan i panelen har stöttat på hammarbandet, icke täckt detsamma. Fornv. 1944, s. 20.
b) i sht sjöt. stödja ngt l. hålla ngt upprätt l. i sträckt l. fast l. rätt läge gm sträckt(a) stag l. tåg. När Ankaret är under Kranen, stöttas det först med Boyrepet. FSjöbohm Sjöm. 14 (1791). Mesanmasten stöttas med taklen från sidorna och med en gina akterifrån. Frick o. Trolle 126 (1872). Han tog rodret (när en plötslig storm kom över skeppet) och ställde en man i akterhand för att stötta. Lindström JTengbÖ 102 (1923). Stötta .. (dvs.) stödja en mast eller en bom. Rydholm (1967).
c) med personobj.: (från sidan) stödja för att hålla (honom l. henne) upprätt. Vännerna lämnade platsen arm i arm, stöttande hvarandra uppför trapporna till Maria Kvarngata. Hallner PysGubb. 270 (1920). Malmqvist BerTräskmark. 1: 190 (1976).
d) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.; äv. motsv. b. (Timmermannen) förseer .. Rundholten med nödig stötning och annan skiötzel. Sjöregl. 1741, 5: B 6 b. Vid den nu uppstående rörelsen, förlorade en halfnaken, men deremot helfull ledamot sin stöttning och damp emellan kommerserådets ben. Sparre Sjökad. 322 (1850). De rep .. som utgöra masters och stängers stöttning framåt, kallas stag, undermasters stöttning sidvärts och snedt bakåt, vant. Bergdahl Antip. 151 (1906). För att undermasterna skulle få bättre stöttning tvärskeppsvägen. SeglBjörköBrigg. 238 (1939). UnivDecimalklass. 624: 137 (1946; i pl., konkret). — jfr DIAGONAL-, UNDER-STÖTTNING.
e) (numera mindre br.) refl., motsv. a, i uttr. stötta sig på l. mot ngt, stödja sig på osv. ngt; äv. bildl. (jfr f). Ett konglomerat af kåkar, gråa, sneda, vinda, stöttande sig mot hvarandra. Nyblom Österut 39 (1908). Gumman hade så när satt sig på ändan igen men stöttade sig i sista minuten på billen. Sparre PlåtM 181 (1914). Han stöttade sig på henne och hon tog på sig det som var svårt. SDS 31⁄7 1989, s. 9.
f) mer l. mindre bildl.: stödja, understödja, hjälpa, bispringa (ngn l. ngt). At förbättringar uti Regements Constitutionen omsider blifwit ansedde för oumgängelige för at stötta en lutande bygnad. PH 10: 61 (1772). Sedan karlarne gifvit dragarne några hötappar, åto de själfva sin frukost, som inleddes, stöttades och afslutades med en stor sup ur de medförda fickflaskorna. Janson Gast. 231 (1902). Det är nästan lika viktigt att ensemblen (i ett skådespel) är så pass god att den kan stötta mej. Ziedner Lögn 122 (1930). Därmed skulle de ha stöttat och närt och uppehållit varandra i orden. Moberg Rid 254 (1941). Flera muslimska stater, främst Saudi-Arabien och Libyen, står bakom världsrådet och stöttar med de huvudsakliga pengarna. SDS 10⁄1 1984, s. 17.
2) sjöt.
a) under gir lägga om rodret så att pågående gir upphävs (o. därmed ge rak kurs); äv. i uttr. stötta med rodret; äv. med roder ss. obj.; äv. abs. ofta imperativiskt; äv. i fråga om roderrörelse för att motverka oönskad kursändring l. gir orsakad av vind l. ström; förr äv. i uttr. stötta för babord, lägga rodret så att fartyget går mera babord hän. Gif noga akt, att om skeppet står, stötta; men om det dejsar, skifta roret. Roswall Skeppsm. 1: 107 (1803). SD(L) 1895, nr 280, s. 4 (: för babord). Å ”Motala” stöttades rodret och maskinen stoppades ögonblickligen, men i detsamma skedde sammanstötningen. Därs. 1903, nr 324, s. 8. Båten ser upp och svingar rundt med en svindlande fart, dansande mot skeppssidan, men stöttad med rodret, innan den hinner törna. Stenfelt Skepp. 159 (1903). För att hastigt upphäva pågående gir kommenderas stötta. UFlottMansk. 1945, s. 230. Stötta .. (dvs.) att hålla rodret lagt något åt lä eller lovart för att motverka tendens att falla, lova eller gira. Rydholm (1967). särsk.
α) i de imperativiska uttr. stött för loven!, stött för avfall!, ss. order till rorsman att avsluta lov resp. avfall gm att röra rodret så att pågående kursändring upphävs; äv. i uttr. stött så!, ss. order att hålla den kurs farkosten har (då rätt kurs erhållits), rätt så! ”Loff är det!” — upprepade matrosen vid roret .. Väl det! — Stött så! (sa kaptenen). Gosselman SNAmer. 2: 15 (1833). Stött för loven! kommando-ord till rorgängarne, när fartyget närmar sig till lovart om kursen. Ekbohrn NautOrdb. (1840). ”Stött för avfall”, befallning till rormannen att med rodret förekomma avfallning. 3NF 2: 595 (1924).
β) (mera tillf.) i p. pf., om fartygs gång: kännetecknad av att rorsmannen stöttar med rodret. Stött gång (dvs.) styrning med ett mindre roderutslag för att motverka tendens hos båten att gira, t. ex. på grund av vindens inverkan. Rydholm 147 (1967).
b) [jfr a] (†) med avs. på fartygs fart: upphäva, minska, få att upphöra (varigm fartyget kommer att ligga stilla); äv. med avs. på ström l. tidvatten: motverka gm att öka l. minska farten med hjälp av segel o. roder. Lijtet för än man låter falla detta andra Ankret, måste man sticka op i Wind och brassa Seglen på Mast at stytta Fahrten och komma Skeppet at deissa. Rosenfeldt Tourville 55 (1698). Man förtöijer intet på det maneret i Wästersiön, om icke är, at stytta någon ström eller tijd. Därs.
c) med avs. på fartyg: ge stabilitet l. balans åt (för att motverka vind l. sjögång), stabilisera; äv. utan obj.; särsk. i fråga om att i sådan avsikt sätta segel; om moderna förh. äv. i fråga om stabilisatorer. Då vi .. andra morgonen uppkomma på däcket, finna vi .. fartygets rörelser så mycket mindre, som det nu, stöttadt af mera segel, började tillika göra någon framfart öfver de höga vågorna. Gosselman SNAmer. 2: 96 (1833). Vinden var just jemnt tillräckligt stark att tillåta fregatten manövrera, men ej nog att stötta henne mot rullningen. Skogman Eug. 1: 23 (1854). Att aldrig bruka segel annat än möjligen att stötta ute i rum sjö. Lindström Landk. 39 (1941). SAOBArkSakkunnigSvar (1990; i fråga om stabilisatorer).
3) [utgående från 2 a] (numera föga br.) i fråga om att göra mindre roderutslag för att motverka att flygplan svänger fel vid skevning (se SKEVA, v. 1 e), särsk. i uttr. stötta med sidoroder. Skevning åt vänster medför .. tendens till sväng åt höger. För att motverka denna tendens .. måste du ge något vänster sidoroder, just så mycket som behövs för att förhindra nosen att svänga. Detta kallas att stötta med sidorodret. Söderberg PrFlygl. 1: 69 (1935). Därs. 2: 20 (1939: stöttning med toppsidoroder).
STÖTTA UNDER10 40. till 1: underifrån stötta l. ge stöd åt (ngt); sätta stötta l. stöttor under (ngt). Björkman (1889). Stötta under ett bofälligt hus. Auerbach (1913). Stötta under taket. SvHandordb. (1966). jfr understötta. särsk. mer l. mindre bildl. (jfr stötta, v.2 1 f); äv. i uttr. stötta under (med ngt) (särsk. i fråga om att ge substantiell näring åt måltid l. kosthåll gm att servera kraftig l. ytterligare föda tillsammans med ngt annat). Ridderstad Samv. 3: 303 (1851: stötta under). Fyra män ligga på mage på marken och spela kort, några andra stötta under spänningen med kraftfulla anmärkningar. Koch Arb. 146 (1912). Villig att stötta under med Ett Tusen R:dr. Böök Hazelius 282 (1923). Soppan räcker dåligt så vi får stötta under med smörgåsar. SvHandordb. (1966). —
STÖTTA UPP10 4 l. OPP4.
1) till 1: stötta o. på så sätt hålla (ngt) upprätt l. uppe l. i rätt läge. Han hade med egen hand stöttat upp narcisserna och tulipanerna, som nu stodo i full blom. Strindberg Fjerd. 74 (1877). Stången stöttades upp av grova tvärslåar. SvHandordb. (1966). särsk. bildl. (jfr stötta, v.2 1 f). Kan lyckan stöttas upp med osanningar! Lundström SkenGavl. 48 (1914). När tror du någon fått annat än skit för att hon velat hjälpa och stötta upp? Rosendahl Lojäg. 258 (1956). Äktenskapet bör vara huvudform för samlevnad och lagen bör stötta upp den, säger ärkebiskop Olof Sundby. SvD 8⁄10 1981, s. 8.
2) sjöt. till 2 a, med avs. på gir (se gir, sbst.2 1): avsluta gm att lägga rodret åt motsatt håll. PT 1913, nr 196, s. 2.
(2 c) -SEGEL. sjöt. segel med uppgift att stötta motorbåt i grov sjö, stödsegel. Rydholm 147 (1967). —
-TALJA, se d. o.
B (†): STÖTTA-PINNE, se C.
C: STÖTTE-PELARE. [jfr t. stützpfeiler]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: pelare som stöttar ngt, stödjepelare (se d. o. 1); äv. oeg., om pelarliknande föremål som stöttar ngt. Ryggen är hela överkroppens stöttepelare. ÖgD 1⁄3 1941, s. 8. Harlock (1944).
2) bildl. (jfr stötta, v.2 1 f), om ngn l. ngt som utgör en säker stötta (se stötta, sbst. 3) l. ett pålitligt stöd l. en stor hjälp för ngn l. ngt l. som ”bär upp” ngt l. utgör en fast ”grundval” för ngt (jfr hörn-sten 4, klippa, sbst. 3 a, stödje-pelare 3); särsk. om (betydande) person inom samhälle l. organisation o. d.; jfr -pinne 2, -påle. Blifvande stöttepelare i vår lilla studentkår. Nyström NKina 1: 211 (1913). Kirov, en av den Stalinska regimens stöttepelare. Stiernstedt Ryskt 35 (1935). Farbror Ulrik .. var inte bara en trevlig småskrattande tomtegubbe .. utan också en samhällets stöttepelare. Heerberger Dag 172 (1939). DN(A) 5⁄10 1964, s. 22. —
-PINNE. (stötta- 1846. stötte- 1841 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: pinne som stöttar l. avses stötta ngt (jfr -pelare 1); särsk. i jämförelse. Han (bad) sin son .. vara likasom en stöttepinne för den unga kamraten. Knorring Förh. 2: 342 (1843). Klint (1906).
2) (numera mindre br.) bildl., om person: stöttepelare (se d. o. 2). GHT 17⁄11 1841, s. 2. En af hamnkrogarnes ekonomiska ”stöttepinnar”. Cederberg Dimfig. 147 (1887). Lektor Berg .. en mycket allvarlig familjefader och stöttepinne i konsistorium. Hedenstierna Marie 64 (1896). DN(A) 21⁄12 1964, s. 15. —
(1 f) -PÅLE. (numera bl. tillf.) bildl.: stöttepelare (se d. o. 2). En samhällets stöttepåle. Andersson MickelR 146 (1900). Emma är dövstum och kvick i fingrarna och en tröst och stöttepåle för sin lärarinna. Form 1939, s. 97.
D: (1, 2 c) STÖTTNINGS-GINA. (numera föga br.) gina (se gina, sbst.2) med uppgift att lyfta o. stötta mast som skall sättas på plats. VFl. 1907, s. 54. —
(1, 2 c) -LINA. sjöt. lina (se lina, sbst.1) med uppgift att stötta rigg l. bom o. d. Platen Glascock 2: 67 (1837). —
(1, 2 c) -STJÄRT. (†) stjärt (se d. o. 6 c) med uppgift att stötta. Balck Idr. 3: 92 (1888). —
Spalt S 14313 band 32, 1997