Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖRELS stœ4rels, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. störels; jfr äv. sv. dial. störes, sters; av STEKARHUS. — Jfr STERS]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = STERS. Gubben satt på britsen i störelset och väntade dem. Ritzén ÅdalFolkl. 42 (1912). SvKulturb. 11—12: 50 (1932).

 

Spalt S 14233 band 32, 1997

Webbansvarig