Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄV stä4v, sbst.4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. stäf)
Etymologi
[jfr nor. stev, d. stev; etymologiskt identiskt med STÄV, sbst.3; delvis sannol. utlöst ur ssgn ORDSTÄV. — Jfr ORDSTÄV]
1) = ORDSTÄV 1. Fröding Guit. 40 (1891). Genom ryktet mångförstorad / blef hans skuld ett stäf i trakten. Tavaststjerna Laur. 20 (1897). Gåtor och stäv. Forsslund Bergf. 51 (1919). Wester Reymont Bönd. 3: 385 (1924).
2) = ORDSTÄV 3. Hülphers HerrHäst. 118 (1907). Dixelius-Brettner PrästdSon 244 (1921).

 

Spalt S 14178 band 32, 1997

Webbansvarig