Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄKRA stä3kra2, sbst.1, äv. (i vissa trakter) STÄCKRA stäk3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. STÄKER, sbst.1, r. l. f. ? l. m. ? l. STÄKRE, sbst.1, r. l. f.? l. m.?
Ordformer
(steckra 1737 (ss. subj.). stäcker- i ssg 1694 (: Stäckerört). stäckra 1712 (ss. subj.)—1930 (: stäckran, sg. best., ss. subj.). stäckre 1683 (ss. uppslagsord). stäckre- i ssg 1775 (: stäckresiukan, sg. best.). stäker 1639—c. 1755. stäker- i ssgr 1638 (: Stäker Root)—1937 (: stäkersjukan, sg. best.). stäkra (-æ-) c. 1645 (ss. obj.) osv. stäkra- i ssgr 1836 (: Stäkrafrön, pl.)—1937 (: stäkraörten, sg. best.). stäkre 1638 (ss. uppslagsord)—1748 (ss. subj.). stäkre- i ssgr 1638 (: Stäkregrääsz)—1953 (: stäkrefrö))
Etymologi
[sv. dial. stäkra l. stäckra; sannol. till ett icke anträffat fsv. stäkra, v., stinka, lukta illa (jfr sv. dial. stäkra, dets.), r-avledn. till STÄKA, v.3; se SEkbo i NysvSt. 1988, s. 12 f. — Jfr STÄKRA, sbst.2]
om växt som utmärks av mer l. mindre stark lukt; särsk. dels om de giftiga växterna Cicuta virosa Lin., sprängört, o. Alisma plantago-aquatica Lin., svalting (äv. om släktet Alisma Lin. (med vidare indelning i ä. botanisk systematik)), dels (i ssgn STÄKRE-ÖRT) om växten Peucedanum ostruthium (Lin.) Koch, mästerrot (med stark kryddoft o. förr medicinell anv.), dels (o. numera bl.) om växt tillhörig släktet Oenanthe Lin. (särsk. om arterna Oe. aquatica (Lin.) Poir., vattenstäkra (vars frön förr hade officinell anv.), o. Oe. fistulosa Lin., pipstäkra (i sht förr äv. om släktet)); förr äv. om den giftiga, mer l. mindre luktlösa växten Alopecurus geniculatus Lin., kärrkavle. Franckenius Spec. A 4 b (1638; om svalting). The föreskreffna Siukdomar kallas aff gemeena Man Stäker, och berätta, thet Hästar sådant få, när the äta Stäkra. IErici Colerus 2: 258 (c. 1645). Linné Vg. 47 (1747; om Oe. aquatica). Arrhenius Jordbr. 3: 197 (1861; om Oe. aquatica o. fistulosa). Lyttkens Växtn. 475 (1906; om släktet Oenanthe Lin.). Norlind SvFolkmusik 6 (1930; om C. Virosa). Tidigast angav .. (Linné) efter en uppgift från Norrland gräset Alopecurus geniculatus L. såsom stäkra och orsak till sjukdomen (dvs. ”stäkresjukan”). Gentz Lindgren 267 (1937). — jfr KAX-, RÖR-STÄKRA.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till stäkra, sbst.2): A (numera bl. tillf.): STÄKER-GRÄS, -MASK, -ROT, -SJUKA, -SJUKDOM, se C. —
-SVALTING. (†) växten Alisma plantago-aquatica Lin., svalting (med skarpt smakande o. giftiga blad och rotstock); jfr stäkra, sbst.1, stäkare. Liljeblad Fl. 126 (1792). ÖoL (1852). —
-ÖRT, se C.
B (numera bl. tillf.): STÄKRA-FRÖ, se C. —
-LARV. (†) = stäkre-mask 1. Dahlbom Insekt. 51 (1837). —
-SJUKA, se C. —
-VIVEL. (†) viveln Lixus paraplecticus Lin. (vars larver lever i stängeln på växten stäkra o. förr ansågs förorsaka sjukdomen stäkra (se stäkra, sbst.2)). Dahlbom Insekt. 50 (1837). Rebau NatH 1: 598 (1879). —
-ÖRT, se C.
C: STÄKRE-FRÖ. (stäkra- 1836—1859. stäkre- 1818—1953) bot. frö av växten Oenanthe aquatica (Lin.) Poir. (som i. ä. tid användes för drogframställning); förr äv. om drogen. Semen Phellandrii Aqvatici .. Stäkrefrö. SPF 1818, s. 220. Krook Handköpsben. (1951).
Ssg: stäkrefrö-sirap. (förr) sirap (se d. o. 1 b) vari stäkrefrö ingick l. om drog beredd av stäkrefrö. Lindgren Läkem. (1891). —
-GRÄS. (stäker- 1748—1790. stäkre- 1638—1748) (†) = stäkra, sbst.1; jfr stäke-gräs. Franckenius Spec. A 4 b (1638; om svalting). SockenbeskrHäls. 107 (1790; rättat efter hskr.). —
-MASK, förr äv. -MARK. (stäker- c. 1645—1749, 1937 (om ä. förh.). stäkre- 1743) (†)
1) larven av den till snabelbaggarnas familj hörande viveln Lixus paraplecticus Lin. (som lever på växten stäkra o. som förr ansågs förorsaka hästsjukdomen stäkra (se stäkra, sbst.2)); jfr stäkra-larv, -vivel. IErici Colerus 2: 42 (c. 1645). Gentz Lindgren 268 (1937).
2) om larv l. mask i folkmedicinen använd som botemedel mot sjukdomen stäkra (se stäkra, sbst.2). När något af Södren ei rår med bakdelen, tå bruka en del Landtqwinnor at gie ett sådant in Stäkre-Maskar (de finnas i rutnada stubbar och under spisar, se röda vt) i Tiära. Dahlman Reddej. 64 (1743). —
-ROT. (stäker- 1638—1747) rot av stäkra (som förr hade medicinell anv.). Palmchron Ber. B 1 a (1638). —
-SJUKA. (stäker- 1937. stäkra- 1837. stäkre- 1760—1775) av stäkra förorsakad sjukdom, stäkra (se stäkra, sbst.2); jfr stäke-sjuka. Samzelius Blomst. 29 (1760). Förlamningssymptom (är) det mest karakteristiska i flertalet sjukdomsbeskrivningar på stäkersjukan eller stäkra. Gentz Lindgren 266 (1937). —
-SJUKDOM. (stäker- 1748—1751. stäkre- 1751) = -sjuka. Dahlman Humleg. 106 (1748). Linné Sk. 182 (1751). —
-SLÄKTE(T). bot. om släktet Oenanthe Lin. ArkBot. II. 1: 32 (1904). —
-ÖRT. (stäker- 1638—1716. stäkra- 1837—1937. stäkre- 1638—1685 (: stärkeört; sannol. felaktigt för stäkreört)) (numera bl. mera tillf.) = stäkra, sbst.1 Allmogen trodde att ryggslaget hos hästarne kommit deraf att de ätit stäkraörten. Dahlbom Insekt. 52 (1837). Gentz Lindgren 267 (1937). särsk.
a) (†) växten Peucedanum ostruthium (Lin.) Koch, mästerrot (som har en stark kryddoft); äv. om ett av växten berett läkemedel; jfr stäk-ört. Franckenius Spec. C 4 a (1638). Thesse medicamenter finnas här på Apoteken beredde .. (bl. a.) Mesterört eller Stäkerört. Palmchron Ber. C 4 b (1638). Astrantia. Mästerört .. stärkeört (sannol. felaktigt för stäkreört). Rudbeck HortBot. 14 (1685).
b) (†) växten Alisma plantago-aquatica Lin., svalting; förr särsk. i uttr. stor stäkerört, lilla smalbladat stäckerört, om bred- resp. smalbladig form av svalting. Bromelius Chl. 86 (1694: Stor). Därs. (: Lilla). Lindestolpe FlWiksb. 29 (1716).

 

Spalt S 13956 band 32, 1997

Webbansvarig