Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄDELIG, adj.2
Ordformer
(stedhe-)
Etymologi
[av mlt. stēdelik, motsv. mnl. stedelijk (nl. stedelijk); jfr äv. mht. stætelich; avledn. av mlt. stede, ställe, plats, biform till mlt. stat (se STAD, sbst.1) — Jfr STÄDELIGEN]
(†) oavlåtlig l. ständig. OPetri 1: 191 (1527).

 

Spalt S 13932 band 32, 1997

Webbansvarig